Ninanna

Läget just nu är... ja, jag är ledsen att behöva säga det,men det är... HEMSKT! Jag mår verkligen inte bra... Biter ihop för att inte börja storgrina. Jag vet att gör jag det kommer jag inte kunna sluta...

Jag ringde och avsade mig min plats på universitetet. Jag kände att jag bara inte skulle fixa det. Jag har bara förstört för min Älskade, så han mår dåligt av min närvaro. Det känns hemskt att - inte bara stå maktlös och inte kunna hjälpa honom - utan värre: att vara en bidragande orsak till hans dåliga mående... Han ville tt jag skulle åka hem, och det ville mamma också... Så nu sitter jag här och känner mig ensam. Jag vet att jag borde umgås med mamma och pappa, men det är så svårt. Jag kan bara inte blotta mig helt. Jag kan inte visa hur dåligt jag egentligen mår...

Kan inte äta. Mår illa bara av åsynen av mat... Så nu får jag väl räkna med ett rejält viktras igen...

Jaha, så det var den sommaren det. Vet inte om jag skulle kunna kalla den den värsta i mitt liv, men jag tror det. Och nu är den slut...  Den hemska deprimerande hösten har visat sitt ansikte. Kylan, den totala bitande kylan som tränger in i märg och ben i mig... Fukten och kylan. Och den hemska "VKS"-säsongen börjar närma sig... 

Min innersta önskan är att bara gå och lägga mig och dö. Men jag kan inte. Kan inte förstöra livet för mamma, pappa, Älsklingen! Min älskade vackerpojke, jag som trodde att vi var starkare när vi var tilsammans... Jag som trodde att jag kunde mildra din smärta och du min, bara genom att finnas för varandra...  Så var det en gång. Men energierna är alltför låga... för bägge parter. Jag hatar att inse att vi bara drar ner varandra!!!

PISS!!!