Crying... dying...


Ibland känns livet inte värt att leva... Ibland tappar man hoppet... Hoppet på att det någonsin kommer att finnas något förutom ångest i mitt liv... Ibland kokar kastrullen med ångest och hopplöshetskänslor över... Medan den andra kastrullen med hopp och livsglädje kokar torrt tills kastrullen spricker...
Såhär känns den känslan...



Kommentarer
Postat av: Bumsan

Vill bara hålla om dig. Söta fina Nanna...Kraaaam!

2008-06-13 @ 06:23:19
Postat av: Hanna

De där dipparna dyker tyvärr alltid upp. Ge inte upp vännen!



kramar om

2008-06-13 @ 20:31:35
URL: http://havskristall.blogg.se/
Postat av: Hanna

Ja, precis. Det är de där ljusglimtarna man får leva på under de stunder livet inte riktigt vill vara med.



Åh vännen, det där värmde mitt hjärta. Och jag kan säga att det gäller för mig med, att jag litar på dig alltså. Jag har också väldigt svårt att lita på andra människor, har också blivit sviken såå många gånger. Just det där handlade om min så kallade mor...



många kramar till dig vännen!

2008-06-15 @ 17:24:49
URL: http://havskristall.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0