Social fobi

Diagnoskriterier enligt ICD - 10:

A. Något av följande måste finnas:

(1) tydlig rädsla för att befinna sig i fokus för uppmärksamhet eller rädsla för att vara på väg in i en situation som kan bli generande eller förödmjukande.

- Just nu är svaret "ja", men det beror på situationen och hur jag mår för övrigt...
(2) tydligt undvikande av att befinna sig i fokus för uppmärksamhet eller av situationer där det finns en rädsla för att bete sig på ett sätt som är generande eller förödmjukande. Dessa rädslor visar sig i sociala situationer såsom att äta eller tala offentligt, möta bekanta personer offentligt eller gå in i eller delta i mindre gruppsituationer (såsom fester, möten, klassrum).
- Ja.

B. Minst två symtom på ångest i den rädsleframkallande situationen måste ha manifesterat sig under en tid sedan syndromet debuterade, detta tillsammans med minst ett av följande symtom:

(1) rodnar eller darrar;

-Darrar.
(2) rädsla för att kräkas;

-JA!!!
(3) täta trängningar eller rädsla för att behöva kasta vatten eller ha avföring.

-Ja.
C. Uttalad känslomässig stress orsakad av symtomen eller av undvikandebeteendet och individen igenkänner detta som överdrivet eller oförklarligt.
- Överdrivet, men inte oförklarligt. Så: Nej.

D. Symtomen är begränsade till eller domineras av den obehagliga situationer eller av tankar på densamma.

- Ja.
E. De vanligaste exklusionskriterierna är att symtomen listade i A och B är orsakade av vanföreställningar, hallucinationer eller andra sjukdomar som organiska psykiska syndrom, schizofreni och relaterade syndrom, förstämningssyndrom eller tvångssyndrom. Symtomen får inte heller vara sekundära till kulturella föreställningar.

Det här är symtom som funnits förut, men som blivit bra mycket starkare sedan jag började trappa ner på medicinen... Jag känner inte igen mig själv! 

En sak jag reflekterat över är att just dessa känslor speglar hur jag kände det när jag var liten, upp till åttaårsåldern... Plus en tid när jag var mellan 11 och 15 år... Och det var där någonstans jag började medicinera.... Jag har alltid varit väldigt rädd och blyg av mig, men dessa egenskaper nästan försvann när jag fick medicin... Jag blev mindre känslig för kritik, tog inte åt mig av vad andra sa på samma sätt. Jag tog kritik konstruktivt. Jag avgjorde om den var befogad eller inte, och var den det så försökte jag ändra på just det beteendet... Jag var så optimistisk att jag trodde jag skulle fixa varje förändring. Och jag gjorde det också, med några ganska få undantag...

Den glada och positiva Ninanna... var hon bara en bluff? Eller är det nu när allt vänts upp och ned som jag inte är mig själv? Vem är jag... egentligen...?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0