Ninanna

Idag fyller min farmor 88 år. Grattis farmor! Samma år som jag fyller 22. Är man siffernörd är det superhäftigt. Jag är bara lite halv-siffernörd, så jag nöjer mig med att konstatera det, i brist på annat.

Jag borde gå ut, röra på mig, få frisk luft i lungorna, kanske lite sol på mig... Ändock sitter jag här. Det är varmt och kvavt, men jag orkar inte öppna fönstret. Illamåendet sedan lunchen sitter fortfarande i och gör min helt apatisk...

Kunde som vanligt inte somna igår kväll/natt... Låg och stirrade ömsom upp i taket och ömsom in i väggen och lyssnade till älsklingens djupa lugna andetag som bekräftade att i alla fall han sov... Somnade nog vid sjutiden i morse... Sov i ca. 3 timmar... Låg sedan kvar i sängen och lyssnade på ljudet från TV:n i rummet intill ett tag...

Det är med fasa jag upptäcker att det alldeles jättesnart redan är juli månad... Vart fasen tar sommaren vägen? Dagarna segar sig förbi samtidigt som jag kan konstatera hur mycket jag redan har bakom mig... Detta är ju min tid på året! Detta är ju den årstiden då jag normalt brukar känna livslust och tilltro till livet och framtiden! Ska jag missa hela detta år nu också! Ska jag behöva gå med förlamande ångest de få veckorna på året då jag har min semester från jobbiga tankar?

Det är orättvist!