Fobi
Ibland undrar man varför man fortfarande hänger kvar i livet....ser ju ingen glädje i detta. Att ständigt behöva leva med oro som fasen leder till social fobi....VILL BARA BLI NORMAL!!!!!!!!!! Att kunna leva ett liv som alla andra. De lyckliga....
Ska mitt liv behöva se ut så här...att ständigt gå med denna oro?? Att hela tiden behöva tänka på var man rör sig, vilka man träffar osv....
Det största problemet jag har i min fobi och mitt tvång är om jag tvättar mig tillräckligt.
Varje gång jag har varit ute så duschar jag och tvättar håret t.ex Tvättar mina händer och spritar dem. Tvättar ansiktet såklart också och snyter mig.
Är detta tillräckligt? Vet att jag frågat detta förr men jag e så osäker.
Kan vks/ms baciller sätta sig i håret eller ansiktet om man åkt buss t.ex?
Vet inte vae vks/ms baciller är ens jag. Nä, så ska ingen behöva ha det. Skulle du klara av att träffa mig om tillfälle gavs, bara som en hypotes? Försöker bara sätta mig in i hur du känner. Det måste finnas ett sätt som kan göra dig bättre!
tack för din kommentar. det känns så skönt att veta att jag inte är ensam. även om jag önskar att jag var det så att inte fler behövde känna så..
jag har några riktigt fina vänner. en framförallt, en som inte är sjuk, en som inte slutat att höra av sig, en som är alldelles underar. och jag tror inte att hon vet hur tacksam jag är över det hon gör. hennes små sms betyder löjligt mycket för mig.
jag har haft perioder av bacillskräck. men inte rikigt allvarligt, utan mer åt tvångstankar hållet.
men jag kan förstå vad du menar. och det enda sättet att komma förbi sina svårigheter är att trotsa och exponera sig själv. men jag vet, det är så svårt. för svårt.
kramar
Lilla goa du, jag lider så med dig ska du veta. Kämpar ju själv med mina demoner stundtals. Just det där med att ständigt gå med oro skrev jag om i min blogg häromdagen. Har sagt det förr, säger det igen...känner igen mig så i dig, från min ungdom. Vet att det definitivt inte underlättar för dig att höra just nu men vill ändå säga att när du blir så gammal som jag, känns det lättare att hantera denna oro och ångest. Normal?! Vem är egentligen normal i detta land? Kramar Malin
