Jag gör det...
Jag har sagt "ja" till att sjunga... Det är en låt som jag inte är säker på, resten kan jag... Hur känns det? Nervöst? Nej, inte direkt... Att sjunga inför publik är inget större problem för mig! Men jag vet att jag kommer att bli pressad före och efter framträdandet... "Jag är så duktig, jag behövs..." Och det är... både jobbigt och smickrande! Jag behövs! Jag har en gåva och jag har något att bidra med! Jag kan sjunga, och det är underbart att en sådan gåva blir uppmärksammad och bekräftad! Det gör mig så stolt och glad!!! Men samtidigt... Jag har sjungit i kören förut - och missförstå mig inte nu: Det VAR underbart! Men... Tja, jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar för att inte återuppta körsången... Det är bara så att... Jag har sjungit i kör sedan jag var åtta... Jag har fortsatt upp genom hela barndomen och tonåren... Och nu... Nu känns det inte "rätt" längre... Jag vill inte vara bunden, jag vill bara inte det!
Jag är så otroligt glad för all undebar uppskattning jag får!! "It means the world to me!" Men... Jag vet inte... Jag vet helt enkelt inte...
