Så känns det ibland...
Förlåt för denna dysterhet som präglat dagens blogginlägg. Nejdå, det är inte så farligt som det kanske låter. Jag råkar bara ha en lite "blue" dag idag.
Jag vet att dessa "dikter"/tankar inte är bra i litterär mening eller hur man ska uttrycka det. Förra inlägget hade till exempel dåliga och halvt upprepande rim... Men jag skriver inte för att lämna in en skoluppgift. Jag skriver inte för att det ska vara stilrent och perfekt. Jag skriver inte ens för att det ska vara vackert! ;) Nej, jag skriver för att jag har lust. För att sätta ord på tankar och känslor. Kanske är det jag skriver simpelt. Kanske är det totalt ofattbart. Kanske både och...
Oh, that endless struggle... The anguish... The pain. Lonlieness...
It's like you are frozen inside. And the whole world is going on around you. No matter how many people who want to be there for you... you end up going through this alone.
Axel är super go, och fördelen att bara vara moster är att jag kan njuta av hans glada humör, när han börjar skrika så lämnar jag honom kvickt till någon annan :P
Ser fram emot att han ska bli lite större, tycker om när man kan kommunicera. men det är lite synd att han bor i umeå... så långt borta.
kram
Önskar dig en toppen Söndagskväll! Hoppas även du haft en fin helg?
Om det intresserar så körde jag nu igång en Tävling där du kan vinna pilgrims örhängen. LÄNK http://sofiahanden.blogg.se/2011/february/tavling.html#comment
