Ninanna

Det är märkligt... Ett hus blir till ett hem... Pusselbit för pusselbit läggs på plats och bilden, den vackra, unika bilden börjar skönjas... Och trots att jag aldrig sett en förut så känns den så rätt, så bekant, så fullständigt självklar i sin surrealism. Pusselbit för pusselbit... Garderoberna fylls med kläder. Mina kläder. Sängarna är på plats, bäddade med påslakan och kuddar som andas "oss"!
  Jag stannade upp en sekund idag och vände mig mot honom. Han log. Jag log.
- Välkommen hem! sade jag. Han svarade genom att ge mig en kärleksfull kyss på munnen. Hans ögon glittrade. Och vi var HEMMA!