Andnöd...
Jag vet inte hur många av mina läsare (om jag ens har några kvar, så dålig som jag är på att kommentera era fina bloggar - men statistiken säger att ni i alla fall är några...) upplevt en sådan "panikattack" där man känt att man håller på att kvävas trots att man hyperventilerar... Att det inte finns något syre i luften trots att man ju logiskt VET att man får syre i lungorna... Alldeles för mycket syre, så mycket att man närmar sig gränsen för att svimma... Så känner jag. Så har jag känt hela dagen idag och även igår... Idag kände jag hur yr jag blev när jag flämtade efter luft, jag var tvungen att hålla andan en stund för att inte slockna... Sedan är jag börjadeandas igen var känslan densamma. Jag känner det som att jag inte får syre, hur mycket jag än andas... Timme efter timme...
Älsklingen bad mig att gå en kort runda runt kvarteret, och... det hjälpte lite... Efter cirkus 100 meter avtog kvävningskänslorna lite. Inte helt, men lite... Sedan närjagkom in genom ytterdörren var det som att gå in i en vägg igen...
Det beror på luftfuktigheten... Och det beror på att jag tänker på hur jag (upplever att) jag inte får luft... Jag håller inte på att kvävas, det bara känns så. Det bara känns så... Men känslan... Den är så jobbig, och den är här hela förbannade tiden! Hur länge till? När ska fukten avta? När??!!!
