Ninanna

Lisa, lilla gumman... Lilla fina Lisa... Nu har du bara dryga tretton timmar kvar att leva... Gumman, lilla gumman... Imorgon vid den här tiden finns du inte längre. Eller gör du det? Lever din själ vidare? Eller finns det en katthimmel där du får börja om, ett nytt liv utan en kropp som sviker mer dag för dag?

Det var igår kväll som jag fick det slutgiltiga beskedet. Lisa har varit dålig länge, redan för ett år sedan började man märka en kraftig försämring i hennes allmäntillstånd. Hon är en åttiotalist, och en normal katt som fyllt femton år brukar inte vara intresserad av att leka med skosnören eller pappersbitar fastknutna i ett snöre. Men Lisa är inte som andra katter. När jag träffade den man som jag senare skulle komma att bli förlovad och sambo med, var Lisa den som jag hade mest och närmast kontakt med, förutom Mattias då såklart. Lisa hörde dåligt, och utgick väl från att alla hade lika dålig hörsel som hon, så en av de första gångerna jag pratade med pojkvännen i telefon, så hörde jag konstiga skrik i bakgrunden. Det var så det nästan slog lock för mitt högra öra, vid vilket jag höll telefonluren mot... Det lät ungefär som en riktigt vild bebis som skriker det värsta han eller hon kan. Jag funderade på om min kära älskade retsticka försökte lura mig igen. Jag hade aldrig trott att en katt kunde ha en sån oerhörd röst!!

Hörseln var dock det enda ålderstecken hon hade. Hon var en pigg och lekfull liten katt, en riktig liten bus-kisse. Blyg och reserverad mot främlingar var hon dock. Det hade jag fått förklarat för mig innan mitt första besök hos Mattias föräldrar. Ändå dröjde det inte många timmar förrän Lisa låg och spann i mitt knä...

Vi har haft en sån speciell kontakt, jag och Lisa. En sån kontakt som man bara kan ha med en katt. Mina katter har alltid varit mina trognaste vänner, en katts kärlek är så genuin. En katt älskar inte vem som helst, en katt älskar inte den som är elak mot den. Men katten har en speciell förmåga att läsa av andra varelser. Och möter man en katt med kravlös nyfikenhet och kärlek, då får man den kärleken tiofalt tillbaka...

Lisa har varit den som givit mig tröst och kärlek när livet känts så jobbigt och hopplöst att jag inte kunnat göra annat än att sitta och gråta ensam i ett hörn. När ingen annan orkat finnas där för mig, höra på min gråt och se mina ångestfyllda skakningar... då har Lisa varit den som givit mig tröst och lugn. Hennes små mjuka tassar som försiktigt krafsade på mitt knä. Hennes värme och tyngd när hon lade sig tillrätta i mitt knä och började spinna... Jag vet inget som är så avslappnande, så rogivande som en katt som så lugnt och självklart ligger i ens knä och spinner. Som så vällustigt sträcker ut sig när man med sin iskalla darrande hand börjar smeka den mjuka kattpälsen... Jag får vara hur liten och ynklig som helst för henne, hon vill finnas hos mig ändå, hon vill bli kliad under hakan, smekt över ryggen, gosad med, älskad... Det spelar ingen roll att jag är rädd, olycklig, jämmerlig... För henne är det självklart att jag trots det både kan ge och ta värme och tillgivenhet...

Ja, det var igår kväll/natt som jag fick veta att de nu bokat en tid hos veterinären. Klockan 15.30 den 27 februari... Idag. Men jag har väntat på det. Och hade det inte varit för mig så hade hon nog redan varit borta för nästan två veckor sedan. Såhär skrev jag i dagboken när jag först fått beskedet att hon skulle avlivas några dagar senare bara. Innan jag hunnit prata med dem om att ge henne en chans till. Innan hon började bli bättre och piggare...

den 12 februari 2008

Igår fick jag också träffa Lisa, älsklingens föräldrars Devon Rex-hona, för första gången på länge. Hon hade tydligen inte mått bra alls i Övik, och Mattias hade tidigare på dagen sagt att nu i veckan skulle de kanske behöva avliva henne... Lisa är gammal för att vara katt, 18 år. Och hon har blivit skruttigare bara de det senaste året. Ändå har jag så svårt att acceptera...

Lilla Lisa, som varit så självklar, som jag så många gånger givit mat, kelat med, lekt med, levt med... Jag är en kattmänniska, och det har varit många gånger då jag mått dåligt som hon har varit min räddning. Jag har kunnat ägna mig åt henne, känna denna speciella gemenskap, jag har givit och fått tillbaka så mycket när jag som mest behövde det...

Lisa är så speciell... Och så självklar. Hon har "alltid" funnits... Och tanken på att mista henne... den är och var outhärdlig...

Hon låg i mitt knä hela kvällen. Jag smekte hennes lilla katthuvud, kliade under hakan och fick ett vänligt kurrande och en sträv kattslick på handen tillbaka... Hon var så liten i mna armar, så mager... Ändå var hon alldeles avslappnad och tung. Som en sovande baby... Jag körde ner näsan i hennes mjuka, lockiga päls, som förut varit nästan svart, men nu är helt gråvit och insöp hennes speciella lukt... En tår rann över i högra ögat och träffade henne i nacken. Jag torkade bort den med handen samtidigt som det andra ögat svämmade över...

"Vad vill du själv, Lisa?" viskade jag tyst. Jag visste att hon inte förstod mina ord, inte ens hörde att jag sa något. Ändå tror jag att hon förstod. Hon förstod att hon var älskad. Så älskad att jag med själ och hjärta är beredd att låta henne gå. Om det är vad hon själv vill. Men jag vill att det ska vara säkert. Att hennes tillstånd skall vara slutgiltigt. Du vet bäst själv, Lisa... Och oavsett om du försvinner imorgon eller om ett år... så vet du att du är älskad! Och jag kommer aldrig att glömma dig! Aldrig! Det lovar jag dig...

Detta är en lista som jag varit fräck och "snott" från en "gammal" (ja, hon fyllde 18 den 21:a fick jag reda på här) nätkompis som heter Maria. Hon är lika mycket list-fantast som jag, tror jag... Hihi!

01. Namn? Susanna
02. Exakt ålder? Jag är idag exakt 7829dagar gammal. Drygt, för jag föddes på morgonen...
03. Vart bor du? Norrland
04. Bor tillsammans med? Mamma och pappa, eller med pojkvännen.
05. Husdjur? Sammet, en shetland sheepdogtik.
06. Färg på ditt hus? Typ mörkblont...
07. När är du född? Tycker frågan är misstänkt lik fråga nr. 2... Men okej, 17 september 1986.
08. Klass? Går inte i skolan för tillfället, men är inskriven på första året på Socionomprogrammet...
09. Vilket år tar du studenten? Tar? Den tog jag för två år sedan...
10. Något jobb? Nej.
11. När gick du upp i morse? Vid niotiden...
12. När ska du sova Ikväll? Svår fråga. Förhoppningsvis tidigare än natten som gick...
13. Duschat idag? Nej, eller jo... Innan jag gick och lade mig, vid fyratiden dagens datum...
14. Kramat någon idag? Ja.
15. Pussat någon idag? Nej.
16. Vad har du ätit idag? En halv macka och en hel näringsdryck... (Shit, nu slog det dåliga samvetet till igen. Måste springa och hämta en till näringsdryck i väntan på en "riktig" måltid ikväll...)
17. Dagens klädsel? Jeans, vit t-shirt, en alldeles för stor vit-rosa-randig collagetröja...  
18. Dagens smink? Lyser med sin frånvaro, i alla fall i mitt ansikte...
19. Dagens sötnos? Lilla söta Sammet-gumman...
20. Dagens roligaste? När pojkvännen ringde och berättade att han var på besök hos sin morfar, men att han ville hinna hem innan melodifestivalen började ikväll. Jag fick chansen att reta honom för det, eftersom han inte räknar sig som schlagervän...


SOCIALT

21. Har du många vänner? Nej, men de jag har är desto underbarare istället!
22. Hur många har du kysst? Beror på hur man ser det...
23. Vem kramade du senast? Mamma.
24. Hur många har du haft sex med? En person.
25. Hur många har varit otrogna med dig? Ingen.
27. Har du pojk-/flickvän? Ja, världens bästa!!
28. Vem pratade du med i telefon senast? Pojkvännen.
29. Vem fick du senast sms ifrån och vad stod det? Tror det var från Annika på alla hjärtans dag...

FAVORIT

31. Film? Sagan om ringen.
32. Låt?
34. Dryck? Pommac.
35. Färg? Blått.
37. Stad? Uppsala, tror jag. Det är en sån mysig stad...
38. Land? Nya Zeeland.
39. Ämne i skolan? Jag tyckte bäst om svenska...
40. Strul? Ja, gissa det ni...


SENASTE

41. Personen du tänkte på? Maria.
42. Personen du kysste? Vem tror ni?
43. Gången du s*ydde? Vill jag inte ens tänka på, än mindre svara på!
44. Gången du grät? I onsdags.
45. Pizzan du åt? Vegetarisk panpizza.
46. Gången du var i Göteborg? Jag har faktiskt aldrig varit i Göteborg...
47. Gången du var i Stockholm? I somras...
48. Gången du var full? Jag drack sprit en gång i höstas kommer jag ihåg. Annars är jag i princip nykterist, det var flera år sedan jag drack alkohol överhuvudtaget...
49. Gången du var hög? Vet inte om jag skulle kalla det för "hög", men i höstas när jag dummade ner mig och köpte snus...
50. Personen som såg dig gråta? Älsklingen tror jag...


ANTINGEN ELLER:

51. Svart eller vitt? svart
52. Hund eller katt? Katt.
53. Ut och festa eller hemma och mysa? Hemma och mysa.
54. Tvspel eller datorspel? Datorspel.
55. Singel eller upptagen? Upptagen.
56. Hångla eller ha sex? Beror på...
57. Lunarstorm eller helgon eller Playahead? Helgon i så fall...
58. Ragga eller bli uppraggad? Ingetdera.
59. Big Brother eller Paradise Hotel? Pest eller kolera?
60. Har du svart hår eller blont? Mer blont än svart...
61. Har du blåa ögon eller bruna? Blåa.
62. Choklad eller lakrits? Choklad.
63. Göteborg eller Stockholm? Stockholm har jag varit i, GB kan jag inte säga något om...
64. Högerhänt eller vänsterhänt? Högerhänt.
65. Coca cola eller fanta? Coca cola.
66. Pizza eller kebab? Pizza
67. Randigt eller prickigt? Randigt
68. Älska eller älskas? Älska och bli älskad samtidigt.
69. Leva eller dö? Hade jag verkligen velat dö någon gång så hade jag nog inte suttit här idag. Så svaret blir nog leva, även om jag många gånger känt att jag redan kämpat mig igenom alldeles för många år av liv, utan att finna någon poäng med skiten...

ANTAL

70. Personer du älskar? Svårt att dra gränsen riktigt...
71. Personer du hatar? Jag vill egentligen inte hata någon alls, men... 3-4 stycken kanske...
72. Pojk-/flickvänner du haft? Om man räknar låg-mellanstadiet så tre. Men Älsklingen är och förblir "the one and only"...
73. Personer du hånglat med inom en 24timmars-period? Gissa tre gånger...
74. Glassar du ätit på en dag? Det har jag faktiskt ingen koll på... Tre, fyra stycken kanske?
75. Festivaler du varit på/ska på detta året? Ingen så vitt jag vet...
76. Gånger du haft minnesluckor? Det minns jag inte... ;-)
77. Gånger du varit hög? På någon olaglig drog: aldrig. På nikotin är gångerna desto fler...
78. Personer du saknar just nu? Om jag tänker efter ordentligt: åtta stycken...
79. Gånger ditt hjärta brustit? Inte brustit, men visst har det väl knakat ett antal gånger...


VEM

80. Vill du kyssa nu? Älsklingen.
81. Ska du träffa imorgon? Mina föräldrar, Sammet...
82. Sjöng du senast för? Pojkvännen. Meredith Brooks "I'm a bitch, I'm a lover, I'm a child, I'm a mother..." eftersom han inte visste hur den lät när jag recenserade filmen som gick på ettan igår kväll...
83. Hade du senast en msn-konversation med? Elita.
84. Spelade du tvspel med senast? Öh... Min dåvarande bästis Elisabeth. Året var väl 1992-1993...
85. Vill du ta med på en romantisk resa nu? Pojkvännen i så fall...
86. Vill du kasta en sten i huvudet på? ... Nog bäst jag håller tyst här...
87. Förtjänar att dö? Alla som är dödligt sjuka och vars liv bara är en sån plåga att det enda de själva önskar är att slippa lida...
88. Är söt? Min lilla "adoptivdotter" Emelie och hennes lillasyster Ellinor för att nämna ett par stycken...
89. Skulle du vilja sov hos dig inatt? Min älskade!!! (Saknar dig så himla mycket...)


VAD

90. Gör dig glad? Vackert väder, barn, djur, när människor jag bryr mig om mår bra och är glada...
91. Gör dig ledsen? Bakslag, att se andra individer plågas och må dåligt, mörker, jobbiga tankar...
92. Vill du helst göra nu? Åka och hälsa på pojken min...
93. Önskar du att du slapp göra? Må dåligt och ha ångest...
94. Vill du ha nu? Ett eget liv, ett fint hus och ett arbete som jag både klarar av och trivs med. Och en eller flera katter, jag saknar mina gamla katter så otroligt mycket...
95. Önskar du dig i födelsedagspresent? En miljon...
96. Längtar du till? Jag vet inte... Bättre tider?
97. Tycker du om dina betyg? Jag skulle ju gärna ha haft 20.0 i slutbetyg, men jag får väl vara nöjd ändå... Jag gjorde mitt bästa och med tanke på hur jag mådde sista året på gymnasiet så är 16,8 ganska bra presterat ändå, intalar jag mig...
98. Ångrar du i ditt liv? Det är en del i mitt liv som jag ångrar att jag gjort, men framförallt ångrar jag saker som jag INTE gjort trots att jag haft chansen.
99. Är det bästa som hänt dig? När jag träffade Älsklingen.
100. Hur mycket är klockan? 18:33

För några dagar sedan pratade jag med Annika, en f.d. studiekamrat, i telefon. Ett ganska långt men väldigt trevligt samtal. Jag har inte haft någon större kontakt med någon i min gamla basgrupp sedan jag blev sjukskriven, och jag har verkligen saknat dem. På många sätt har jag saknat utbildningen, och nu är jag mer övertygad än på länge om att det är detta jag vill. Dock vet jag fortfarande inte om jag kan. Om jag kommer att kunna arbeta med detta i framtiden när jag inte ens klarar av utbildningen nu...

Annika har redan från början tyckt att jag skulle satsa på socionomutbildningen och inte farmaceut... Jag är ju väldigt intresserad av läkemedelskemi och farmakologi och så... också. Men innerst inne tvivlar jag nog lite på att jag inte skulle tröttna på ett sådant jobb med tiden... Dessutom vet jag ju att arbetsmarknaden är tuffare inom det området. Om man inte vill arbeta som receptarie och tillbringa dagarna på ett apotek förstås, och det kan jag redan nu säga att jag inte vill...

Hur som helst så undrade Annika om jag hade funderat något mer på hur jag ville göra med framtiden. Och jag sa som det var, att jag funderat på att söka till socionomprogrammet på HIG i år igen, och då välja rätt inriktning denna gång, samtidigt som jag vid sidan av det sökte till receptarie på Umeå Universitet. (Anledningen att jag inte söker till apotekarprogrammet direkt är att jag inte har läst fysik B, vilket krävs för att man ska ha behörighet. Med en extra kurs efter avslutad receptarieutbildning kan man få samma examen som apotekare, utan att behöva läsa tråkig fysik på komvux... Så även om jag funderar på receptarieprogrammet så är receptarie bland det sista jag vill bli...) Sedan skulle jag i alla fall känna efter hur jag vill ha det under våren/sommaren. Kommer jag in i Gävle så tackar jag nog inte nej till det. Gör jag det inte så får jag väga fortsatt socionomutbildning i Umeå mot en ny utbildning på distans. (En av anledningarna till att jag suktar så efter Gävle är att den utbildningen också är på distans. Och det är antagligen därför intagningspoängen liknar Umeå Universitets psykologprogram... Det är väldigt attraktivt...)

Annika undrade om jag inte skulle ta och göra högskoleprovet. Jag har alltid varit lite rädd för det, just därför att det inte är något man kan plugga till. Så om resultatet blir dåligt kan man inte bortförklara det med att man inte läst tillräckligt eller något sådant. Nej, ett dåligt resultat är ett bevis på att man är dum i huvudet. Och jag vill inte ha det bevisat, jag vill inte ha papper på att jag är korkad. För det får jag ju då, bokstavligen talat...

  Detta sa jag också, på halvt skoj och på halvt allvar, till Annika som skrattade lite och svarade att det inte alls var någon indikator på hur intelligent man är. Lyckas man dåligt på högskoleprovet så kan man ju ha andra förmågor istället...

- Ja, sant... svarade jag. Sedan frågade jag hur själva provet gick till, vilka olika delar som ingick och hur det såg ut i praktiken. Jag vet att det är ordförståelse, läsförståelse på både engelska och svenska, samt matematik som ingår, men jag har ingen aning och hur frågorna kan se ut, VAD i dessa breda ämnen som efterfrågas...

Efter min ganska långa intervju om hur högskoleprovet gick till och såg ut, så kom vi in på skolan. Tydligen var det lika struligt som vanligt, luddiga beskrivningar om vad i kurslitteraturen som är väsentligt, dålig information om basgruppsindelningen, omöjligt att få tag på lärare osv. Suck. Av den anledningen är jag glad att jag slipper detta onödiga trassel....

  Mona hade hoppat av helt plötsligt tydligen, berättade Annika. Hon hade i alla fall inte hört ett smack om det tidigare.

- Inte jag heller, svarade jag. Men å andra sidan så var jag ganska diskret med att jag tänkte hoppa av också. Det var ingen förutom ni i basgruppen som visste något om det...

Nej visst var det väl kanske så, det höll Annika med om. Sen berättade hon att en kille i klassen hade frågat efter mig för ett tag sedan... Han undrade hur det var med mig och om jag skulle komma tillbaka snart. Gruppkompisarna hade svarat att "Nja, Nanna mår väl inte så bra just nu, hon kommer nog inte tillbaka inom den närmaste tiden i alla fall...". Tråkigt att det är sant, jag mår inte så jättebra just nu. Men det kändes fint att folk ändå saknade mig på universitetet! Jättefint! Det tar jag åt mig av och det får genast min självkänsla att växa lite...

Jag saknar min basgrupp, men jag saknar även fler underbara människor som jag fått förmånen att lära känna lite under denna första termin! Utan att nämna några namn så är det många som påverkat mig, fått mig att växa mentalt. Jag har mått och jag mår fortfarande uselt, men jag börjar känna hur denna termin och de upplevelser den medfört... varit ett frö som nu börjat att gro i mig... Hur jag börjar att utvecklas...

Alla kilon jag tappat, alla tårar som runnit utför mina kinder, alla hemska ångestkänslor som hållit sitt hårda stryptag runt min hals, alla hårda slag jag fått... Plötsligt har jag börjat känna att det kanske ändå inte var förgäves. Kanske kan detta få mig att växa mentalt, bli starkare... Kanske... Och jag börjar faktiskt tro på det själv mer och mer...

Igår hade jag tid hos Anita igen. Det gick bra, även om det var jobbigt rent mentalt eftersom vi gick in väldigt mycket på saker som är väldigt jobbiga för mig. Saker gällande min fobi... jag brukar kunna prata ganska oberört om emetofobi så länge det är på det generella planet, men när vi kommer in på mina egna personliga tankar, känslor, reaktioner, upplevelser och erfarenheter... Ja, då vet jag inte riktigt hur jag ska hantera den ångest som bubblar upp i mig...

Jag var något sen när jag kom. Dels på grund av väglaget, men också på grund av att jag suttit och försökt sammanställa gamla dagboksinlägg där jag skrivit om min fobi och där man kan följa utvecklingen av den de senaste åren...  Jag hade arbetat med just detta i flera dagar, och det har tagit på mina krafter. Att läsa gamla tankar, minnas gamla känslor... Jag hann inte riktigt läsa igenom allt innan "deadline", något jag oroar mig över och ångrar lite nu... Jag litar på Anita, jag kan vara ärlig med henne... Men det faktum att någon överhuvudtaget har mina gamla dagböcker till sitt förfogande, dagböcker som jag inte ens själv är 100% säker på vad som står i... det är faktiskt ganska obehagligt...

Hur svarar du i hem-mobiltelefonen?
"Nanna" oftast, ibland "Hallå?"

Ringer det mycket till dig? 
Allt är relativt, men nej. Jag skulle inte säga det.

Ringer du mycket? 
Nej, har lite telefonfobi...

Vem ringde du senast?
Älsklingen

Hur mycket pengar har du?
Så att jag klarar mig.

Senast kramat och när?
Pappa för ett par timmar sedan...

Antal timmar sömn inatt? 
6-7 timmar...

Sov du ensam?
Ja, för första gången på ett tag nu... :-(

Vem sov du hos senast? 
Hos älsklingen.

Vem sov hos dig senast? 
Också älsklingen!

Vem vet mest om dig? 
Jag själv, antar jag...

Vem vet du mest om?

 Mig själv borde väl svaret vara där också...

Vad ser du fram emot? 
Sommaren, ett bättre mående...

Vad vill du ha just nu?
Kärlek, uppskattning och bekräftelse...

Vem hånar du?
Personer som behandlar/behandlat mig illa med avsikt...

Vem längtar du mest efter?
Oftast pojkvännen, eftersom vi är ifrån varandra så mycket och ofta.... :(

Vem vill du helst slippa?
Grannen

Anser du dig själv snygg?  

*skrattar*
Nej, det skulle väl vara att överdriva...

Är du en bra partner?

Jag hoppas det. Jag har väl för och nackdelar som partner, precis som alla andra...

Har någon varit otrogen mot dig?  

Nej.

Har någon varit otrogen med dig, mot någon annan?  

Nej.

Har du varit otrogen?  

Nej, aldrig.

Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?

Ja, såklart!

Vad åt du senast?

En näringsdryck med jordgubbssmak... 

Är du polare med grannarna?

Verkligen inte!

Har du varit utomlands?

Nej, aldrig om man ska räkna bort Åland. Och Norge när jag var i ettårsåldern...

Vilken tid gick du upp imorse?

Runt 11...

Vad gjorde du kl 2 inatt?  

Satt uppe och hade ångest...

Vad är det första du gör på morgonen?

Vaknar, upptäcker att klockan är alldeles för mycket, vänder mig på andra sidan och somnar om...

Vad ska du göra efter det här?

Fortsätta med något annat...

...