Tidsfördriv...

Snodde en sån där "fjortis-lista".

1. Har du ett par rosa string? – Ja… någonstans. Men jag avskyr string – och jag ogillar i regel rosa!
2. Vem var den senaste du pussade? - M
3. Vad har du för bhstorlek ? – 70-AA. Så nu vet ni det, alla medlemmar i intresseklubben!
4. Trivs du med det? – Förr hade jag komplex för att jag var ”planka”. Nu bryr jag mig inte. Men jo, visst. Det är praktiskt.
5. Hur många killars telefonnummer har du inlagt i din mobil? – Vet ej och orkar inte kolla. Inte så många i alla fall.
6. Gillar du nån nu? – Jag älskar någon! Nu och för alltid!
7. Vad gjorde du inatt? – Sov.
8. Och i förrgår natt? - Samma som ovan
9. Vad gör du innan du ska sova? – Borstar tänderna, tar på mig pyjamas och lägger mig i sängen.
10. Kan du prata med din mamma om allt? – Nej.
11. Hade du berättat för dina föräldrar om du blivit gravid? – Ja, det är väl ganska klart!
12. Har du varit gravid? – Mmm…
13. Hade du blivit glad om din pojkvän friat till dig? – Man kan väl säga att han redan har friat till mig. Eller… han har inte böjt sig ned på knä och visat upp en vigselring, men vi har pratat om att gifta oss. Någon gång. Och vi är redan förlovade, sedan drygt fem år tillbaka!

Tio  fakta
1. Hemstad/ort: Pass.
2. Hårfärg: Brun.
3. Längd: 1,72
4. Frisyr: Rufsig.
5. Ögonfärg: Blå.
6. Skostorlek: 41-42. Och ja – jag vet att det är superstort då alla andra tjejer verkar trippa omkring i 36 eller nåt…
7. Humör: Det varierar. Just nu – lite småirriterad.
9. Civilstatus: Förlovad.
10. Vänster eller högerhänt: Högerhänt.

Tio saker om ditt liv
1. Har du nånsin varit kär? – Ja!!
2. Tror du på kärlek? – Absolut!
3. Har du gjort något inom kärleken som du verkligen ångrar? – Nej… inte som jag kan komma på just nu… Eller jo förresten. Jag tror det, ja.
4. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? – Tja… Naggat i kanten i alla fall.
5. Har du någon gång krossat någon annans hjärta? – Krossat vet jag inte. Möjligtvis sårat.
6. Har du nånsin blivit kär i din bästa vän? – Nej.
7. Har du nånsin älskat någon utan att tala om de för honom? – Nja, jag vet inte. Beror på vad som menas med att ”älska” någon.
8. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon? – Jag har ju redan ett!
9. Har du nånsin haft en hemlig beundrare? – Hur skulle jag kunna veta det om han är hemlig? ;)
10. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? – Förälskelse i alla fall.

Tio har du nånsin
1. Har du nånsin blivet upptäckt när du smitit ut? – Nej, för jag brukar inte ”smita ut”.
2. Har du nånsin velat ta livet av dig? – Visst har jag väl det, när livet varit som svårast. Men aldrig helhjärtat. Hade det inte funnits något som höll mig tillbaka hade jag ju varit död nu.
3. Har du nånsin gjort något du ångrar? – Ja, oh ja! Det har nog de flesta…
4. Har du hoppat bungy jump? – Nej.
5. Har du nånsin varit med i en olycka? – Ja.
6. Har du nånsin ätit en hel tårta? – En hel vet jag inte.
7. Har du nånsin önskat att någon ska göra sig riktigt illa? – Nja. Nej inte riktigt illa. Men lite illa. När jag var liten.
8. Har du nånsin gått på bio ensam? – Ja, en gång.
9. Har du nånsin gillat någon utan att de vart ömsesidigt? Kanske. För väldigt länge sedan.
10. Har du nånsin tyckt att världen suger? – Ja.

Tio känslor
1. Saknar du någon just nu? – Ja.
2. Är du glad? – Nä, det kan man inte säga. Inte just nu.
3. Är du fundersam? – Ofta.
4. Är du uttråkad? – Varför skulle jag annars svara på dessa idiotiska frågor?
5. Är du tysk? – Nein.
7. Är du italienare? – Nej, och jag vet inte vad ”nej” heter på italienska.
8. Är du fransk- Jag minns inte det franska ordet för ”nej” heller.
9. Är dina föräldrar fortfarande gifta? – Ja.
10. Gillar du någon just nu? – Jag älskar någon!

Om dig
1. Hur mycket är klockan just nu: - 18.18 (häftigt!)
2. Namn? - Susanna
4. Hur många barn vill du ha? – Ett eller två.
5. Vill du gifta dig? – Ja.

Fyra grejor
1. Har du någonsin blivit jagad av polisen? – Nej, inte ”jagad”.
2. Har du en hund? – Ja.
3. Sover du helst själv eller med någon? – Med M!
4. Tror du på spöken? – Jag varken tror eller inte tror…

Skulle:
1. Skulle du vilja vara längre? – Ibland, någon gång. Men jag är ju ganska lång som jag är…
3. Skulle du vilja ha sex nu? – Hurså?!
4. Skulle du vilja dricka dig full nu? Nej. Fylla är inte riktigt min grej…

Har:
1. Har du någonsin ljugit för dina föräldrar? – Ja.
2. Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig? – Ja.
3. Har du syskon? – Ett.
4. Har du någonsin haft sex med någon? – Ja.
5. Har dina föräldrar ljugit för dig? – Det skulle jag tro.
6. Har du varit full den här månaden? – Nej.
7. Har du redan tröttnat på dom här frågorna? – ”Redan”? Ja, definitivt!
8. Har du borstat tänderna den senaste timmen? – Nej.
9. Har du pussat någon som är fyra år äldre? – Inte just fyra.
10. Har du haft sex med någon som är tre år äldre? – Inte just tre.
11. Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre? – Inte just fyra.
12. Har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det? – Jag tror inte det, nej.
14. Har du ljugit på någon fråga än då? – Nej, inte medvetet i alla fall.

Vem:
1. Vem älskar du? – M, min familj och mina närmaste vänner.
2. Vem hade du senast sex med? – Dum fråga!
3. Vem vill du bli full med? – Ingen alls!
4. Vem är den bästa artisten/gruppen? – Har ingen speciell.
5. Vem pratade du senast i telefon med? – M.
6. Vem är snällast i världen? – Jag känner inte alla i hela världen.
7. Vem vill du prata med? – M.
8. Vem sov du senast med? – M.
9. Vem såg dig full senast? – Jeez. Det minns jag inte. Malin tror jag.
10. Vem vet allt om dig? – Ingen. Inte ens jag själv!
11. Vem hatar du mest? – Jag hatar ingen. Men visst finns det några jag definitivt ogillar!
12. Vem kramade du senast? – Min bror.
13. Vem kan berätta allt för dig? – Ingen kan väl berätta allt.


Textredigerare - något för mig?

Jag vet att jag är superlarvig, men jag stör mig något enormt på människor som inte kan skriva ordentligt! Då pratar jag inte om enstaka felstavningar eller små struntfel, utan personer som "sär skriver" (medveten särskrivning) precis alla ord som innehåller så många bokstäver att det går att särskriva. Jag vet att jag själv inte alltid skriver perfekt. Jag har en störande ovana att istället skriva ihop ord som egentligen ska särskrivas. "På väg" blir ofta "påväg" när jag inte tänker mig för. Till exempel. Och - jag börjar väldigt många meningar med "och" också. ;)

Nej, enstaka små särskrivningar/felstavningar/felkommateringar bekymrar mig inte särskilt. Men när skribenter kastar om ord i meningar så man måste läsa samma mening tre-fyra gånger för att förstå vad som menas... då blir jag störd.

Jag blir också irriterad på att folk inte kan skriva "de" eller "dem". "Dom sa till hons syster att de var fel färg på rull gardinen i hons sov rum".
  "De var jätte trevligt att Anna och Stefan kom till han. (Med syskon barnen)."

Jag får lust att erbjuda mig redigera såna (ja, jag vet att det heter sådana, men jag skriver "såna" av ren lathet) texter. För att de ska bli liiite lättare att hänga med i. Men jag måste erkänna att det i många fall skulle vara svårt - just eftersom jag inte riktigt förstår vad författaren till inlägget vill säga!

Nej, nu ska jag nog ta och lämna datorn och irritationen på rummet, för att i stället (eller heter det "istället"? Jag blir alldeles vimsig av att ha läst sär skrivningar i ett par timmar) - umgås med min kära bror som är här!

Ursäkta alla eventuella felskrivningar!
/Nanna

Tack pappa!

Verkligen! Tack för dina ord! Jag behövde dem! Du sa precis de orden jag så väl behövde höra just nu! Du är en klippa i min tillvaro! En trygghet! Och - även om det inte är något jag brukar säga rent ut - så älskar jag dig!

Privat

Privat


Hmmm...

För att ytterligare befästa den ovilja mot vinterns inträde som jag beskrev tidigare... så har jag nu också halkat på en snöbetäckt isfläck. För första gången för säsongen. Jamen jippie! Precis vad jag behövde!

Men visst. Det är ingen naturkatastrof direkt. Och egentligen... tror jag att min avsky för snön egentligen inte handlar om de vita flingorna... Utan något annat. Men det är så mycket lättare att skylla mitt missnöje på något så simpelt som vädret eller klimatet bara!

Det första snöfallet...

Jag visste att det snöfall som begravt stora delar av mellersta Sverige förmodligen skulle dra sig uppåt under natten. Men jag hade hoppats på att det skulle ha avtagit innan det kom hit. Eller att det skulle ha övergått i regn. Men nej. Det fortsätter att snöa här. Jag fortsätter att bli levande begravd i frusna vattendroppar. Fruset vatten som inte söker sig ner genom marken och försvinner. Snö. Årets första snöfall och jag är redan så less på den att jag vill skrika. Självklart inser jag vilket futtigt problem det är jag står inför. Naturkatastrofer händer hela tiden. De skördar oskyldiga liv och orsakar kaos - långt värre än lite snö kan tänkas göra.

Snöskottning som inte belönas med annat än fortsatt arbete ett par timmar senare, halka och trafikstopp, avåkningar och kollisioner... Vad är det i jämförelse med en tsunami?

Nej, jag har ingen rätt att klaga. Att beklaga mig. Inte över något så trivialt som ett väder som inte faller mig i smaken! Inte över ett väder som är fullt naturligt när man bor på dessa breddgrader!

Sommaren kom och gick. Utan att jag hann märka det. Min förhoppning är att även vintern kan få komma och gå. Snabbt. Att våren blir tidig och att värmen kommer tillbaka.

Vore jag en normal människa - eller "positiv" som kanske klingar bättre i öronen - skulle jag se detta naturens fenomen med tillförsikt. Jag skulle se skönheten. Gnistrande vit snö... Snö som lyser upp i mörkret. Det borde vara vackert. Det är vackert... Jag råkar bara sakna de glasögon som krävs för att se skönheten.

Om smärta...

Jag vaknade alldeles för tidigt i morse. Av att det gjorde ont. Skitont!! Min högra axel, mitt emellan nyckelbenet och "knölen" där överarmens ben tar slut (och ja - jag formulerar mig som en kratta, men jag kommer i skrivandets stund varken på de medicinska/fysiologiska latinska termerna eller något bättre sätt att beskriva det). Jag har aldrig brutit armen. Inte heller varit med om att axeln hoppat ur led, men just där och då kändes det verkligen som att så var fallet! Men - jag kunde röra på fingrarna. Alltså kunde jag utesluta att armen hoppat ur led eller att jag på något mystiskt sätt råkat skaffa mig en fraktur - liggandes i en säng iförd en mjuk pyjamas i stickat material (totalt "babysafe" alltså)...

Kvidandes letade jag på de enda värktabletter jag visste var de fanns. Två alvedon. Två ettgramsalvedon dessutom. Jag vet att jag någonstans på något förbannat smart ställe har en ask med lite mer potenta smärtstillande diklofenak. Men av erfarenhet vet jag att de kommer att komma fram någon dag när jag absolut inte behöver dem och inte tidigare. Då kommer jag att glatt konstatera att "Jaha, där var de visst" varpå jag lägger tillbaka dem (alternativt flyttar dem till ett annat supersmart ställe där de är omöjliga att hitta) och glömmer bort var de finns nästa gång jag får totalt jätte-super-ont någonstans.

Axeln gör lite mindre ont nu. Om alvedonen hjälpte eller inte kan jag inte svara på. Det jag kan konstatera är att jag nog är rättså smärtkänslig. Många faller och bryter både armar, ben och revben och står ut med att sitta ett dygn på akuten utan att oja sig. Hur gör de? Hur bär de sig åt? Känner de smärtan - en smärta som rimligen är hundra gånger värre än den jag vaknade av i morse - men har självbehärskning nog att hålla huvudet kallt och inte visa hur ont de har? Eller känner jag smärta tydligare än många andra? Jag vet inte...

RSS 2.0