Underbara maj...
... och underbara lilla Leia!
Ute i backarna står...
... dessa fina blommor...
Snart grönskar det...
Kära moster Nünnü, fina Carina och alla andra som eventuellt fortfarande kikar in här, trots att jag inte uppdaterat på så länge... Det känns som att jag borde ha en hel massa tankar och ord att dela med mig av, men jag måste tyvärr göra alla - inklusive mig själv - besvikna. Jag fattar inte hur folk kan ha så händelsefulla liv och insta-tweeta om det på sina gram-o-vines flera gånger om dagen! Själv har jag inga nyinköpta kläder att skryta om. Jag sitter fortfarande i min gamla tröja som lätt skulle kunna härröra från finska vinterkriget. Jag kan inte lägga upp bilder från "dagens middag" med min i-fåne, för jag äger ingen iPhone och middagen bestod av hemmagjord pizza som jag just packeterat och lagt i frysen för framtida bruk. Och nej, det är inte ens så spännande som jag får det att låta, det lovar jag.
Jag kan berätta att det är vår. För ett tag sedan fick jag ett ryck och gav mig på att försöka ändra designen på bloggen till något lite mer vår-aktigt. Jag är inget geni när det gäller färgkoder och fonter och hur man lägger in en header på ett snyggt sätt, så resultatet blev väl sisådär... Men eftersom jag - i likhet med många andra - hyser en speciell förkärlek till den där blomman som ute i backarna står - så nöjer jag mig med att de nu finns som bakgrund på mitt virtuella krypin. Även om resultatet inte blev som jag hade tänkt mig.
Dagarna blir ljusare och ljusare och det är en speciell atmosfär och doft som hör just våren till. Det börjar lite tveksamt med några få vårblommor som bryter genom marken för att sedan ta ordentlig fart och närmast slåss om utrymmet i backarna och trädgårdarna. Gult, blått, vitt, lila och rött... Mer så än grönt. Än så länge...
Saknaden och tomheten äter upp mig!
Jag saknar dig så obeskrivligt mycket, älskade, älskade lilla Sammetvovven min... Jag saknar din spontana och totala livsglädje, jag saknar ditt mjuka huvud mot min kind. Jag saknar dina pigga, nyfikna milda ögon, jag saknar hela dig så att hjärtat nästan går sönder! Jag saknar våra promenader, du och jag... Den totala friheten som inte kan infinna sig på egen hand, jag behöver dig att påminna mig om konsten att bara ströva runt i naturen och njuta. Njuta av livet, av den friska luften, av nuet...
Jag var ute och cyklade idag. Solen värmde på sitt på samma gång massiva, genomträngande som tveksamma vårsätt. Och känslan var så överväldigande - DU borde ha varit vid min sida! Du borde ha sprungit lycklig bredvid mig för att plötsligt tvärstanna för att nosa på någon intressant fläck... Sådär som du alltid gjorde. Man fick vara med i svängarna med dig, inte för att du var olydig utan för att du älskade livet, varje promenad var ett äventyr.
Du gjorde mig lycklig. Jag tänkte aldrig på det då, insåg inte det fantastiska. Men med dig var jag lycklig.
Sedan 1998 har jag alltid haft minst en hund i mitt liv. Först Rasmus. Sedan kom du. Och ett hundlöst liv... är det värt att leva? Kan man vara lycklig utan en fyrbent älskad liten varelse som är där och påminner en? Jag vet inte. Helt ärligt så är jag tveksam...
Jag älskar och saknar dig så...
Har man koll så har man...
... och har man det inte så blir det lätt som för lilla Susanna alldeles nyss...
Det har varit pissväder hela dagen idag. Vid fyratiden började det dugga, så det är ju klart att man tar tillfället i akt när solen börjar kika fram såhär på kvällskvisten! Jag tar en vit plaststol och sätter mig... typ mitt på vår vackra gräsmatta och låter solens strålar smeka mina kinder... (Jag sitter alltså i princip så synligt som man kan på vår tomt, med grannen till höger som håller på och pysslar vid sin grill och två andra grannar som ser mig från sina fönster...)
Plötsligt går värsta atombomben av! PANG!!! Och nära är det också! Vad gör jag? Tja, det som kan förväntas när tredje världskriget utan förvarning bryter ut mitt i den vackra vår/försommaridyllen: Jag rycker till så att jag nästan ramlar ur stolen, undgår med nöd och näppe att skållas av kaffet som flyger all världens väg... Och mina tankar är... "Vad i hela hel*ete...???!!!" Sedan drar jag mig snabbt tillbaka och nu sitter jag vid köksbordet och sörjer mitt utspillda kaffe...
Grannen håller fortfarande på med grillen. Och har massakerna avtagit? Hell no! Det börja dessutom lukta brandrök, och det är först när jag känner det... som jag minns vad det är för dag idag! Det är en av dessa dagar då det är normalt att bomba halva stan och sätta fyr på den andra...
Har man koll så har man... Har man det inte... så skämmer man ut sig inför halva kvarteret... Just like me...
Det har varit pissväder hela dagen idag. Vid fyratiden började det dugga, så det är ju klart att man tar tillfället i akt när solen börjar kika fram såhär på kvällskvisten! Jag tar en vit plaststol och sätter mig... typ mitt på vår vackra gräsmatta och låter solens strålar smeka mina kinder... (Jag sitter alltså i princip så synligt som man kan på vår tomt, med grannen till höger som håller på och pysslar vid sin grill och två andra grannar som ser mig från sina fönster...)
Plötsligt går värsta atombomben av! PANG!!! Och nära är det också! Vad gör jag? Tja, det som kan förväntas när tredje världskriget utan förvarning bryter ut mitt i den vackra vår/försommaridyllen: Jag rycker till så att jag nästan ramlar ur stolen, undgår med nöd och näppe att skållas av kaffet som flyger all världens väg... Och mina tankar är... "Vad i hela hel*ete...???!!!" Sedan drar jag mig snabbt tillbaka och nu sitter jag vid köksbordet och sörjer mitt utspillda kaffe...
Grannen håller fortfarande på med grillen. Och har massakerna avtagit? Hell no! Det börja dessutom lukta brandrök, och det är först när jag känner det... som jag minns vad det är för dag idag! Det är en av dessa dagar då det är normalt att bomba halva stan och sätta fyr på den andra...
Har man koll så har man... Har man det inte... så skämmer man ut sig inför halva kvarteret... Just like me...
Oh boy...
Ett ord: HAGEL! Jag vet inte om jag varit med om något liknande! Det vräker ner så jag seriöst börjar bli orolig att tegelpannorna ska gå sönder!!
Nyss sken solen. Nyss var gräsmattan grön. Nu... Ja nu ser det annorlunda ut...
Coolt... (Men måtte det försvinna snart - jag vill INTE ha något som påminner om vinter och snö tillbaka!!)
Nyss sken solen. Nyss var gräsmattan grön. Nu... Ja nu ser det annorlunda ut...
Coolt... (Men måtte det försvinna snart - jag vill INTE ha något som påminner om vinter och snö tillbaka!!)
Gjort bort mig - "bigtime"!
- Nanna? Du har inte lust att åka och tanka bilen åt mig? hör jag pappas röst. Som den oerhört snälla och tjänstvilliga dotter svarar att "Javisst, det kan jag väl..." Jag får låna pappas OKQ8-kort, sätter mig i Suzukin, justerar säte och backspegel och åker iväg... Medan jag kör lyssnar jag på musik och sjunger med för full hals...
När jag kommer till macken kör jag - utan att riktigt tänka på det - in vid en lämplig pump. Jag drar i "spaken" som öppnar tanklocket och kliver ur. Sedan kliver jag ur och går fram till kortautomaten. Jag ska precis slå in koden när jag upptäcker att allt inte riktigt står rätt till... VAR I HELVET ÄR TANKLOCKET??!! Jag tar kortet, stoppar det i jackfickan igen och granskar - förmodligen mycket FÅRAKTIGT stället där tanklocket ska sitta... Det är ju för fasen inte där!!!
Jag ser - eller i alla fall TYCKER mig se - hur folk stirrar på mig... Sedan kommer jag ihåg: Tanklocket på denna bil sitter ju på "fel" sida!! Jag är van att det alltid ska sitta på höger sida... Men på Suzukin sitter det på vänster... *SHIT!!!*
Jag skulle kunna göra en U-sväng till andra sidan av pumpen - om det inte var för att ett pensionärspar står där och stirrar på mig från sin bil...! Jaha, KUL att jag kunde roa er då, liksom!!!
För att inte bli förnedrad ytterligare - hoppar jag in i bilen, slår på motorn och backar snabbt (och ja - högljutt) till bilen så den står med rätt sida vid pumparna... Jag famlar med kortet och lappen med koden... och tankar... Pumpen känns fördjävla seg, och jag skäms som en hund!!! Jag riktigt ser hur folk stirrar... Säker har alla inne i butiken samlats vid fönstrena också, och där står de väl och pekar och skrattar åt mig!!
När den förbannade pumpen äntligen meddelar med sitt välbekanta "klick" att bilen är fulltankad - hänger jag snabbt tillbaka den, skruvar på tanklocket och kastar mig in i bilen med en fart som skulle ha hedrat en brandman! Sedan gör jag en rivstart därifrån!
Herre min Jesus! Ni som tappat badbrallorna i bassängen på badhuset... Ni har INGEN ANING OM hur förnedrande det är att stå vid OKQ8 och inte ha koll på vilken sida tanklocket på den bil ni ska tanka sitter! Det kan jag slå mig i backen på!!!
Nej, jag är inte helt och hållet seriös nu. Det hoppas jag att ni förstår! :) Men... Det VAR pinsamt!!!
Pucko jag... :S
När jag kommer till macken kör jag - utan att riktigt tänka på det - in vid en lämplig pump. Jag drar i "spaken" som öppnar tanklocket och kliver ur. Sedan kliver jag ur och går fram till kortautomaten. Jag ska precis slå in koden när jag upptäcker att allt inte riktigt står rätt till... VAR I HELVET ÄR TANKLOCKET??!! Jag tar kortet, stoppar det i jackfickan igen och granskar - förmodligen mycket FÅRAKTIGT stället där tanklocket ska sitta... Det är ju för fasen inte där!!!
Jag ser - eller i alla fall TYCKER mig se - hur folk stirrar på mig... Sedan kommer jag ihåg: Tanklocket på denna bil sitter ju på "fel" sida!! Jag är van att det alltid ska sitta på höger sida... Men på Suzukin sitter det på vänster... *SHIT!!!*
Jag skulle kunna göra en U-sväng till andra sidan av pumpen - om det inte var för att ett pensionärspar står där och stirrar på mig från sin bil...! Jaha, KUL att jag kunde roa er då, liksom!!!
För att inte bli förnedrad ytterligare - hoppar jag in i bilen, slår på motorn och backar snabbt (och ja - högljutt) till bilen så den står med rätt sida vid pumparna... Jag famlar med kortet och lappen med koden... och tankar... Pumpen känns fördjävla seg, och jag skäms som en hund!!! Jag riktigt ser hur folk stirrar... Säker har alla inne i butiken samlats vid fönstrena också, och där står de väl och pekar och skrattar åt mig!!
När den förbannade pumpen äntligen meddelar med sitt välbekanta "klick" att bilen är fulltankad - hänger jag snabbt tillbaka den, skruvar på tanklocket och kastar mig in i bilen med en fart som skulle ha hedrat en brandman! Sedan gör jag en rivstart därifrån!
Herre min Jesus! Ni som tappat badbrallorna i bassängen på badhuset... Ni har INGEN ANING OM hur förnedrande det är att stå vid OKQ8 och inte ha koll på vilken sida tanklocket på den bil ni ska tanka sitter! Det kan jag slå mig i backen på!!!
Nej, jag är inte helt och hållet seriös nu. Det hoppas jag att ni förstår! :) Men... Det VAR pinsamt!!!
Pucko jag... :S
Jag gör det...
Jag har sagt "ja" till att sjunga... Det är en låt som jag inte är säker på, resten kan jag... Hur känns det? Nervöst? Nej, inte direkt... Att sjunga inför publik är inget större problem för mig! Men jag vet att jag kommer att bli pressad före och efter framträdandet... "Jag är så duktig, jag behövs..." Och det är... både jobbigt och smickrande! Jag behövs! Jag har en gåva och jag har något att bidra med! Jag kan sjunga, och det är underbart att en sådan gåva blir uppmärksammad och bekräftad! Det gör mig så stolt och glad!!! Men samtidigt... Jag har sjungit i kören förut - och missförstå mig inte nu: Det VAR underbart! Men... Tja, jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar för att inte återuppta körsången... Det är bara så att... Jag har sjungit i kör sedan jag var åtta... Jag har fortsatt upp genom hela barndomen och tonåren... Och nu... Nu känns det inte "rätt" längre... Jag vill inte vara bunden, jag vill bara inte det!
Jag är så otroligt glad för all undebar uppskattning jag får!! "It means the world to me!" Men... Jag vet inte... Jag vet helt enkelt inte...
April april...?
Tydligen har två av min (väldigt få) läsare tappat bort lösenordet till min "privata" blogg idag... Hmmm... Är detta sant, eller kan det vara så att ni rackare försöker lura mig? ;) Hihi!
Sorry om jag inte riiiktigt köper det - hade det bara varit en så hade jag gått på det direkt!
(Men om det ÄR sant - då har jag verkligen blivit lurad - av mig själv!! I så fall har ni bägge fortfarande min mailadress, eller hur? För det är klart att ni ska ha lösenordet!)
Jag är också lite skeptisk till detta... Vad tror ni? Aprilskämt eller ej? ;)
Edit: Fast nu såg jag att bägge era kommentarer skickades igår kväll (??) Hm... ÄR det sant?!
Sorry om jag inte riiiktigt köper det - hade det bara varit en så hade jag gått på det direkt!
(Men om det ÄR sant - då har jag verkligen blivit lurad - av mig själv!! I så fall har ni bägge fortfarande min mailadress, eller hur? För det är klart att ni ska ha lösenordet!)
Jag är också lite skeptisk till detta... Vad tror ni? Aprilskämt eller ej? ;)
Edit: Fast nu såg jag att bägge era kommentarer skickades igår kväll (??) Hm... ÄR det sant?!
Så trött...
Jag har fått ungefär summa summarum åtta timmars sömn de två senaste nätterna... Igår morse vaknade jag vid sex... I morse klockan fyra... Och jag är TRÖTT... men inte sömnig...
