Buuuhuhu!!
Rädd...
Siblings... ;)
En syskonbild!!
<3 you, Martin!!!
Gjort bort mig - "bigtime"!
När jag kommer till macken kör jag - utan att riktigt tänka på det - in vid en lämplig pump. Jag drar i "spaken" som öppnar tanklocket och kliver ur. Sedan kliver jag ur och går fram till kortautomaten. Jag ska precis slå in koden när jag upptäcker att allt inte riktigt står rätt till... VAR I HELVET ÄR TANKLOCKET??!! Jag tar kortet, stoppar det i jackfickan igen och granskar - förmodligen mycket FÅRAKTIGT stället där tanklocket ska sitta... Det är ju för fasen inte där!!!
Jag ser - eller i alla fall TYCKER mig se - hur folk stirrar på mig... Sedan kommer jag ihåg: Tanklocket på denna bil sitter ju på "fel" sida!! Jag är van att det alltid ska sitta på höger sida... Men på Suzukin sitter det på vänster... *SHIT!!!*
Jag skulle kunna göra en U-sväng till andra sidan av pumpen - om det inte var för att ett pensionärspar står där och stirrar på mig från sin bil...! Jaha, KUL att jag kunde roa er då, liksom!!!
För att inte bli förnedrad ytterligare - hoppar jag in i bilen, slår på motorn och backar snabbt (och ja - högljutt) till bilen så den står med rätt sida vid pumparna... Jag famlar med kortet och lappen med koden... och tankar... Pumpen känns fördjävla seg, och jag skäms som en hund!!! Jag riktigt ser hur folk stirrar... Säker har alla inne i butiken samlats vid fönstrena också, och där står de väl och pekar och skrattar åt mig!!
När den förbannade pumpen äntligen meddelar med sitt välbekanta "klick" att bilen är fulltankad - hänger jag snabbt tillbaka den, skruvar på tanklocket och kastar mig in i bilen med en fart som skulle ha hedrat en brandman! Sedan gör jag en rivstart därifrån!
Herre min Jesus! Ni som tappat badbrallorna i bassängen på badhuset... Ni har INGEN ANING OM hur förnedrande det är att stå vid OKQ8 och inte ha koll på vilken sida tanklocket på den bil ni ska tanka sitter! Det kan jag slå mig i backen på!!!
Nej, jag är inte helt och hållet seriös nu. Det hoppas jag att ni förstår! :) Men... Det VAR pinsamt!!!
Pucko jag... :S
Hihihi!!!
Stackars Emelie blir trakasserad av sin lillasyster 2009... :D
Jag gör det...
Jag har sagt "ja" till att sjunga... Det är en låt som jag inte är säker på, resten kan jag... Hur känns det? Nervöst? Nej, inte direkt... Att sjunga inför publik är inget större problem för mig! Men jag vet att jag kommer att bli pressad före och efter framträdandet... "Jag är så duktig, jag behövs..." Och det är... både jobbigt och smickrande! Jag behövs! Jag har en gåva och jag har något att bidra med! Jag kan sjunga, och det är underbart att en sådan gåva blir uppmärksammad och bekräftad! Det gör mig så stolt och glad!!! Men samtidigt... Jag har sjungit i kören förut - och missförstå mig inte nu: Det VAR underbart! Men... Tja, jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar för att inte återuppta körsången... Det är bara så att... Jag har sjungit i kör sedan jag var åtta... Jag har fortsatt upp genom hela barndomen och tonåren... Och nu... Nu känns det inte "rätt" längre... Jag vill inte vara bunden, jag vill bara inte det!
Jag är så otroligt glad för all undebar uppskattning jag får!! "It means the world to me!" Men... Jag vet inte... Jag vet helt enkelt inte...
I just want you to know...
HUR ska jag göra???
Jag har fått höra att jag verkligen behövs den sista april... De behöver en sånginsats från en duktig sopran... Och vad kan man bli - annat än smickrad? "Duktig sopran" - JAG?!
För ett par år sedan var jag med och sjöng in våren på Valborgsmässoafton... Jag bestämde mig typ fem minuter innan det var dags, jag kollade igenom noterna (och tilläggas bör att jag är KASS på att läsa noter) - och gjorde en insats... Jag var den enda sopranen som sjöng andrastämman när det var dags för det - och körledaren var väldigt nöjd med mig! Det fick jag höra - både från henne själv och från andra...
Jag har länge haft påtryckningar på mig att börja i kören igen.
"Du är den bästa sopranen!" "Du är så säker när du sjunger att alla andra presterar bättre!"...
Jag har till på tisdag på mig... Ska jag... eller ska jag inte? De behöver mig. Och det känns underbart att vara behövd! Men... Om jag ställer upp kommer de att vilja ha mer... Och mer... Och ännu mer!
HUR ska jag göra? 
Längtar...
Gammal bild... Men jag LÄNGTAR verkligen efter sommaren...
Love playing...
April april...?
Sorry om jag inte riiiktigt köper det - hade det bara varit en så hade jag gått på det direkt!
(Men om det ÄR sant - då har jag verkligen blivit lurad - av mig själv!! I så fall har ni bägge fortfarande min mailadress, eller hur? För det är klart att ni ska ha lösenordet!)
Jag är också lite skeptisk till detta... Vad tror ni? Aprilskämt eller ej? ;)
Edit: Fast nu såg jag att bägge era kommentarer skickades igår kväll (??) Hm... ÄR det sant?!
