Ninanna

Man går omkring i en dvala... Sitter fast i en mardröm utan att veta när man ska vakna... Så händer något. Det börjar röras om i grytan och man anar slutet... Och den kvävande ångesten över att hållas hängande i limbo byts ut mot en annan fasa. En annan skräck. Det är dags att vakna upp ur mardrömmen, men rädslan att verkligheten skall vara ännu värre... Det går inte att beskriva. Jag kan det i alla fall inte.

 

Mardrömmar är vidriga, men det finns en sak som är betryggande med dem - de är inte verkliga. De är inte på riktigt... Vem vet hur vidrig verkligheten efter uppvaknandet kommer att bli?