Ninanna

Känner mig som en trulig treåring. Men jag är rädd, så rädd... Jag vill inte!

Lika rädd för att gå till farbror doktorn, lika rädd är jag att det faktiskt ska vara allvarligt. Att det ska vara den där sjukdomen som börjar på "c" och slutar på "ancer".

 

Troligtvis är det inget farligt. Troligtvis kommer de att ta bort knölen, testa den och konstatera att den inte var malign. Inte ens en tumör, utan en svullnad av något annat slag. Och jag kan lägga det bakom mig...

  Å andra sidan - OM det är allvarligt, vill jag veta det då? Nej, det tror jag faktiskt inte att jag vill...