För några korta sekunder...

Jag drar på mig ett par sandalliknande skor i plast och går ut. Luften är... inte het, inte ens ljum, men termometern visar på lite över 20 grader så jag fryser inte i mina kortbyxor och mitt linne. Jag småspringer de få meterna till gungställningen vid hyreshusen, sätter mig på en av gungorna och tar fart... Mitt hår flyger av vinddraget, jag låter krafterna från gungan leka med mig, känner hur gungan lyfter under mig. Ungefär som när jag var liten låtsas jag att jag flyger och en otrolig känsla av frihet griper tag i mig. För en timme sedan låg jag orörlig på sängen och stirrade in i väggen, oförmögen att känna annat än ångest och vanmakt. För en halvtimme sedan fick jag ett litet utbrott över alla orättvisor och gjorde ett privat videodagboksinlägg i frustration. En ingivelse... Några steg ut till gungställningen och kanske är det kontrasten i mitt mående som får mig att insupa de få sekunderna av lycka som erbjuds. Som får mig att uppskatta den korta stunden med vinden i mitt hår och sommaren som kanske - trots allt dröjer sig kvar ännu en tid.
 
Det är korta stunder som dessa... som får mig att återfå hoppet om livet. Ett par sekunder av frihet som får mig att härda ut... Ännu ett tag... 
        

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0