Flummigt om ursäkter...

Jag har funderat på detta med att be om ursäkt kontra kräva en ursäkt... Ni fattar inte vad jag menar, eller hur? Det är lugnt, det skulle jag inte heller göra. Och jag är van att inte kunna göra mig förstådd när det gäller udda funderingar som jag är ensam i världen om att få i skallen...
  Jag ska försöka förklara, dock. Jag har nästan inga bloggläsare alls längre, och de få som kikar in... Förlåt, ni behöver inte läsa detta alls. Och ni bör ha ett lager huvudvärkstabletter till hands vill jag tillägga... 
 
Okej, detta är alltså mitt senaste huvudbry:
En person uppträder på ett sätt som sårar eller gör någon annan upprörd. Den sårade personen vill ha upprättelse i form av en ursäkt. Men vad är skillnaden om hen säger:
- Jag vill ha en ursäkt av dig, jämfört med:
- Jag vill att du ber mig om ursäkt för detta... ?
 
Det ironiska är att bägge dessa alternativ kan uppfattas som snurriga. I det första exemplet, (jag vill ha en ursäkt) känns det lite som att skuldbördan är omvänd om man tänker noga på det. Eller är det bara jag som är puckad? "Jag vill ha något av dig" är i min bok synonymt med "Jag vill att du ger mig något".
- Jag vill att du ger mig en ursäkt... En förfrågan. Något som likaväl kunde formuleras som:
- Jag ber dig om (en) ursäkt...
 
Om vi tar det andra alternativet då? "Jag vill att du ber mig om ursäkt". Jag ber om en bön. Vad är poängen med det egentligen? Varför krångla till det så mycket? Varför inte bara säga:
- Jag ber om att få ursäkta dig... ? För det är väl det man vill, eller?
 
Så nästa gång du går i en folkmassa och får någons armbåge rakt i revbenen och klanskallen som armbågen sitter på ignorerar att han eller hon just råkade åsamka dig smärta - vänd dig om och säg högt och tydligt:
- Du där! Ja, du som inte har vett att se dig om utan knäcker folks revben lite här och där... Jag ber om att få ursäkta din klumpighet och brist på folkvett! Kan jag få gör det?
  Eller nästa gång du sitter barnvakt åt lille Kalle och han biter dig för att han inte får gå ut och ställa sig mitt i gatan:
- Kalle, det där gjorde mig arg och ledsen, kan jag få förlåta dig så känns det bättre för mig sen...? Nähä... Nä... Nej, okej. Säg till om du ändrar dig, för jag skulle verkligen vilja ursäkta dig nu, men... AAAJJJ!! Ja, jag vet. Man måste fråga först, det är riktigt... 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0