Idealkvinnan

image16


Match.com gjorde för några månader sedan en undersökning som gick ut på att kartlägga mannens drömkvinna. Jag tänkte göra en liten lista över attribut och egenskaper som dessa män lyfte fram. Drömkvinnan ska:
  • ha blont rakt hår (Njä, skulle jag inte riktigt säga.)
  • blå ögon (Ja. Men vad är det för jäkla kriterium egentligen??) *
  • vara mellan 166-170 cm lång (Inte MELLAN. Jag är exakt 170 cm lång...)
  • kurvig figur (Vilket skämt! Nej, det har jag verkligen inte!!!)
  • gå runt i höga klackar (Nej, helst inte...)
  • vilja ha barn (Ja.) *
  • ha högskoleutbildning (Ja.) *
  • inte sätta karriären först (Nej, det vill jag inte göra. Och speciellt inte framför en eventuell framtida familj med barn...) *
  • påhittig i sänghalmen (Inte över det normala, tror jag.)
  • försumma sina vänner för partners skull (Inte försumma, men självklart prioriterar jag pojkvännen om jag nu måååste välja....) 0,5
  • inte vara för självständig (Jag är både självständig och starkt bunden och beroende av andra i min närhet...) 0,5
  • alltid vara glad och klämkäck (Verkligen inte. Nog för att även jag kan vara både lättsam och gladlynt vid vissa sällsynta tillfäller, men absolut inte "alltid". )

SUMMA: 5 rätt (eller fel beroende på hur man ser det) av 12 möjliga. Mer än jag trodde, men jag tror nog inte att jag tolkade pretentionerna riktigt så som intervjupersonerna menade...

De 4-5 första frågorna irriterar jag mig lite på. Varför är ett speciellt utseende så viktigt? Visst kan väl jag tycka att människor är mer eller mindre vackra, men det har inte mycket med hårfärg eller längd att göra. Det är utstrålningen, man ser ganska lätt på en persons kroppsspråk och mimik hur han eller hon är som människa. Jag värdesätter egenskaper som välvilja, pålitlighet, omtanke, förståelse, respekt och äkthet hos en människa. Och det är sådana egenskaper som personen ifråga förmedlar hela tiden med sitt sätt att röra sig, sitt sätt att prata... Och om jag ska försöka vara så troskyldig jag kan, så är jag inte unik med att ha den uppfattningen, och andra, både män och kvinnor, ser saken på liknande sätt som jag. Att sätta sin braverande karriär framför den högst triviala familjen är att göra sitt liv till något tomt, inskränkt och i längden betydelselöst...


Detta så kallade "ideal" är egentligen en ganska beskrivande bild på den gamla förskönade skildringen av hur en kvinna skall vara, så som hon är i skönlitteraturen och på bioduken... En kvinnas huvudsakliga uppgift i livet är att bara nicka och le, samtidigt som hon tar hand om familjens alla barn, bakar färska bullar, och ställer upp som madrass på kvällen. Detta liv som hemmafru, även om hon kämpat sig genom skolan för att få toppbetyg. Hon må ha en toppenutbildning på högskolenivå, men ändå har hon aldrig haft en tanke på att förvärvsarbeta... Ehhh... Är vi människor verkligen sååå korkade? Jag har faktiskt svårt att tro det. Men bevisligen ser många förhållanden ut på det sättet. En patriark och en underhuggare...

Jag skulle aldrig ha kunnat vara tillsammans med någon av dem männen som svarat på match.com-frågorna. Jag tycker så synd om alla självosäkra tjejer (och killar) som tror att man måste se ut och vara på ett visst sätt för att någonsin kunna hitta någon att dela livet med... Jag har också tänkt så, att eftersom jag inte var tillräckligt snygg och social och glad och trevlig så skulle jag vara dömd att vara evigt singel. Misstaget sjunger i mig idag. En sång av lycka och lättnad! Min underbara sambo är ett levande bevis på att det faktiskt finns killar som tycker att individuella kriterier slår ut en stereotypisk kvinnomall...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0