Ninanna

Frustrationen kommer... sköljer över mig med fruktansvärd kraft och intensitet. Jag vet att det är kontraproduktivt. Jag vet att det bästa jag kan göra är att "gilla läget", acceptera vad som komma skall... Frustrationen kan inte användas till något konstruktivt, den är enbart destruktiv. Jag VET det!

Ändå... Bitterheten genomsyrar mig, förgiftar mig... Och frustererat bankar jag ned orden på tangentbordet, samtidigt som jag anstränger mig till max för att inte med en min visa att jag håller på att explodera!

Murphys lag är jävligt underskattad... Allt kommer alltid förr eller senare att gå åt helvete...

Jag tror inte att jag har träffat honom förut – för hade jag gjort det skulle jag med största sannolikhet minnas det. Eller inte, för han iggar mig totalt!

- Hur gammal är hon? Han ställer frågan till mamma, men jag svarar att hon är tio år.

- Och hon har hostat, säger du? Han vänder sig återigen till mamma och hon svarar att det stämmer.

- Hur länge?

- Jaa… Hur länge är det nu? Ett par veckor? Eller kommer du ihåg, Susanna?

- Jag skulle säga längre än bara ett par veckor… Närmare en månad om inte mer…

Gubben säger då att det är vanligt att hundar med kennelhosta hostar ett bra tag efter att sjukdomen gått över. Han har – tydligen redan i telefonen – bestämt sig för att det är kennelhosta det handlar om. Punkt. Men nu råkar det vara så att jag researchat lite på egen hand och har några misstankar som jag skulle vilja ha bekräftade eller dementerade. Hon har flera tecken som skulle kunna peka på en sköldkörtelrubbning. Något som är mycket vanligt hos hundar och även om Sammets ras inte ligger allra högst i listan av hundar som drabbas – så finns den med. Jag vill veta om det KAN röra sig om det. Skulle veterinären vilja vara så vänlig och ta ett prov på henne?
  Svaret är nej. Han vill INTE vara så vänlig och ta ett ynka litet blodprov. Jag insisterar på ett sköldkörtelprov och ett blodsockerprov också, för eftersom hon är ganska överviktig så vill jag gärna kolla upp det senare också. Ytterst jäkla motvilligt tar han ett prov. Blodsockermängden mäts på plats, och medan apparaten tuggar tar mamma upp frågan om hennes inkontinens. Hon har fått Incurin – ett östrogenpreparat mot det, och jag tycker faktiskt att det har hjälpt – men inte helt. Veterinären säger att Incurin BRUKAR hjälpa (ungefär som ”är du säker på att du inte inbillar dig läckaget?”) innan han säger att det finns ett alternativ till – Rinexin. Så det ska Sammet få prova istället.

- Det kanske kan hjälpa mot hostan också? säger jag. (Rinexin är avsvällande och det utgår jag ifrån att veterinären vet).

Han tittar idiotförklarande på mig. Men mamma fattar mina tankebanor och påpekar att Rinexin ju har en avsvällande effekt.

- Jaha, jaså, det har jag inte riktigt koll på, säger gubben då.

Blodsockertestet är färdiganalyserat och visar att Sammet INTE lider av diabetes. Det hade jag väl inte direkt trott heller, men det var ju skönt att få veta det. Däremot gillar jag inte hur veterinären får ännu mer vatten på sin kvarn genom att tyst konstatera att jag är en hispig, jobbig och krävande… ja, inte matte, knappast människa… varelse!

Slutsats: Allt ser bra ut och Sammets trötthet, övervikt som är opropotionerlig till mängden mat hon får, nedsatta kondition, plötsliga smärtor (krampliknande smärtor som kommer utan förvarning och går över ganska snabbt), urinträngningar… beror bara på hög ålder och är helt normalt. Tack och hej.

Han sträcker fram högerhanden mot mamma innan vi går. Mig har han inte en tanke att skaka hand med. Jag sträcker ändå fram högernäven och han tittar med ett förbryllat ansiktsuttryck (ungefär som att jag hade en bläckfisk istället för hand) innan han skakar. Motvilligt, känns det som.

Menmen… Jag vill vara en sådan som ser det bästa hos människor, som tror på dem. Men jag tycker att provet han tog såg väldigt litet ut för att kunna mäta några sköldkörtelvärden, så jag frågar mamma (trots att jag ju egentligen redan vet svaret):

- Tog han något sköldkörtelprov?

- Nej, det gjorde han inte.

- …

På apoteket kommer det fram att veterinären inte heller har skrivit något recept på det Rinexinet som Sammet skulle få. Tack för det liksom! En extra liten krydda på det beska moset...

Kanske är jag krävande och jobbig. Kanske är jag hispig och hypokondrisk. Kanske är jag ”a pain in the ass”. Men jag är där för att jag månar om min hund. Han är där för att hjälpa mig. Han får betalt för att undersöka jobbiga djurägares fyrbenta familjemedlemmar!

Tack för att du behandlade mig som en zero-person! En sån man icke-hälsar på.

Tack för att du inte lyssnade på mig!

Tack för att du inte tog mig på allvar!

Tack för INGENTING!!!

Är det inte bara det ena så är det det andra och tredje... - DESSUTOM!

När jag flyttade hit upp till Norrlandsskogarna var stället jag hamnade på ganska lugnt och trevligt - till min stora besvikelse, eftersom jag ville flytta tillbaka, HEM, tillbaka till mitt riktiga hus och gå i min riktiga skola!
  I hyreshusen runt omkring såldes det knark för fullt. När jag var ute med Sammet hände det att något gammalt fyllo raglade in i mig. Men ingen var våldsam, åtminstone var det ingen som gav sig på min hund!!

Den stora hunden som flög på Sammet när jag var ute med henne lyckades jag få tag på och slita åt sidan. När pappa några veckor senare var ute med Sammet flög samma hund på Sammet, men pappa kom inte oskadd ur striden. En kamphund är både stark och envis, och en ansvarsfull ägare låter inte sin hund springa lös när han VET att andra hundar kan bli skadade eller till och med dödade!

Nu ikväll satt jag uppe på mitt rum och spelade ett roligt spel på min gamla skraltiga GAMEBOY. En såndär uråldrig klumpig sak med skärm i svartvitt, som var hel-inne bland barn på mitten av 90-talet... Och ja, jag är så barnslig att jag roas av sånt, men... som jag sagt förut - BEING A CHILD IS A BLESSING!!!!
  Hursomhelst gjorde ett pistol/gevärsskott att jag missade att skjuta en elaking i spelet, och detta resulterade i ett GAME OVER. Det har begåtts såna allvarliga brott som mord här förr, men det har aldrig varit på öppen gata, så jag blev tämligen fundersam... Och sedan berättade pappa att han varit ute med Sammet och att en (ursäkta språket, men) JÄVLA PUCKAD HELBLÅST SKITHÖG TILL BABIANARSLE skjutit när de gått förbi, antagligen för att skrämma Sammet...  JAHA, ska man behöva vara utrustad med hagelgevär för att kunna gå ut med hunden nu då, eller????!!!!!

Skulle någon skjuta efter mig - då skulle jag bli livrädd. Skulle de skjuta mot Sammet däremot... Ja, då JÄVLAR ska de få se hur kul det är att riskera bli ditsatt för mord! Jag har inte sett dig, din lilla pissråtta, men om vi någon gång möts och du skjuter mot Sammet... Då kan jag lova dig att du sedan kommer att önska att du aldrig blivit född! Var så säker! För INGEN ger sig på Sammet ostraffat!