Dagens flumm...
... är VÄLDIGT flummig! Men...:
Det kan nog vara bra att känna sig odödlig ibland... Men inte när man funderar på självmord...
(Nej, nej, nej - jag är absolut INTE sucidal! Denna tanke är menad som ett skämt. Osmakligt - ja,kanske. Seriöst - nej...)
Det kan nog vara bra att känna sig odödlig ibland... Men inte när man funderar på självmord...
(Nej, nej, nej - jag är absolut INTE sucidal! Denna tanke är menad som ett skämt. Osmakligt - ja,kanske. Seriöst - nej...)
Dagens flumm...
"No pain, no gain" heter det...
Men jag hävdar å det bestämdaste att det kan bli för mycket av det onda... ;)
Men jag hävdar å det bestämdaste att det kan bli för mycket av det onda... ;)
Att vakna upp ur en mardröm...
Man går omkring i en dvala... Sitter fast i en mardröm utan att veta när man ska vakna... Så händer något. Det börjar röras om i grytan och man anar slutet... Och den kvävande ångesten över att hållas hängande i limbo byts ut mot en annan fasa. En annan skräck. Det är dags att vakna upp ur mardrömmen, men rädslan att verkligheten skall vara ännu värre... Det går inte att beskriva. Jag kan det i alla fall inte.
Mardrömmar är vidriga, men det finns en sak som är betryggande med dem - de är inte verkliga. De är inte på riktigt... Vem vet hur vidrig verkligheten efter uppvaknandet kommer att bli?
Hahaha!!!
Nyheter är i allmänhet ganska trist, åtminstone ibland och enligt mig... Men ibland kommer små tabbar in och får David Letterman att verka halvlam i sin underhållning...
Mest för mig själv...
... så att jag ska komma ihåg. Det handlar om en jättekonstig dröm jag hade i natt... Jättekonstig - framförallt för att jag väldigt, väldigt sällan spelar dataspel... Och med det sagt förstår ni nog att det var just där drömen utspelade sig. I ett dataspel...
Grejen var att jag inte kunde komma därifrån! Jag styrde själv vad jag som karaktär i spelet gjorde, och till slut var jag så less att jag började göra allt jag kunde för att bli dödad och slippa ut ur spelet. Och jag dog. Och dog. Och dog. Gång på gång, men hela tiden var det någon (som jag visste var den som satt och spelade) som började om igen... Trots att det var jag som styrde över min karaktär var det ändå någon annan som satt och spelade... Och jag var fast i spelet!! Jag visste inte ens om jag skulle slippa ut om personen i fråga stängde ner spelet eller ens datorn - eller om jag skulle vara fast där inne för all framtid!
Det var faktiskt ganska läskigt. Mina reaktioner växlade från att först bara tycka att det var spännande. Eftersom jag trodde mig veta att det var jag och bara jag som spelade och att jag hade full kontroll. Sedan blev jag less, och eftersom jag inte kunde spara och avsluta (för när jag skulle göra det insåg jag det "uppenbara" att jag inte kunde göra något när jag var fast inne i datorn... Så jag såg till att bli nedhuggen och dö. Tyckte att det var lite trist att jag inte skulle kunna fortsätta senare, för jag hade kommit ganska långt och låg bra till so to speak. När jag sedan upptäckte att jag hamnade direkt tillbaka i början av spelet blev jag ännu mer irriterad. Jag såg till att bli dödad igen, men samma sak fortsatte att hända. Jag kom bara tillbaka till spelets början. Och jag kunde inte komma ut!! Och JÄ*LAR vad otäckt det var!
Vad kan en sådan dröm betyda tro? Är det en metafor för mitt liv? Eller min rädsla? Rädsla för vad begreppet "evigheten" innebär?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag fått något att fundera över idag...
Grejen var att jag inte kunde komma därifrån! Jag styrde själv vad jag som karaktär i spelet gjorde, och till slut var jag så less att jag började göra allt jag kunde för att bli dödad och slippa ut ur spelet. Och jag dog. Och dog. Och dog. Gång på gång, men hela tiden var det någon (som jag visste var den som satt och spelade) som började om igen... Trots att det var jag som styrde över min karaktär var det ändå någon annan som satt och spelade... Och jag var fast i spelet!! Jag visste inte ens om jag skulle slippa ut om personen i fråga stängde ner spelet eller ens datorn - eller om jag skulle vara fast där inne för all framtid!
Det var faktiskt ganska läskigt. Mina reaktioner växlade från att först bara tycka att det var spännande. Eftersom jag trodde mig veta att det var jag och bara jag som spelade och att jag hade full kontroll. Sedan blev jag less, och eftersom jag inte kunde spara och avsluta (för när jag skulle göra det insåg jag det "uppenbara" att jag inte kunde göra något när jag var fast inne i datorn... Så jag såg till att bli nedhuggen och dö. Tyckte att det var lite trist att jag inte skulle kunna fortsätta senare, för jag hade kommit ganska långt och låg bra till so to speak. När jag sedan upptäckte att jag hamnade direkt tillbaka i början av spelet blev jag ännu mer irriterad. Jag såg till att bli dödad igen, men samma sak fortsatte att hända. Jag kom bara tillbaka till spelets början. Och jag kunde inte komma ut!! Och JÄ*LAR vad otäckt det var!
Vad kan en sådan dröm betyda tro? Är det en metafor för mitt liv? Eller min rädsla? Rädsla för vad begreppet "evigheten" innebär?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag fått något att fundera över idag...
Igen och igen...
Tårar av ilska
tårar av sorg
I min ensamhet
...i ensamhetens borg...
Allt som livet lovade
allt jag aldrig fick
Alla brutna löften
... alla vidriga trick...
Alla människor jag älskat
Alla gåvor jag fått
Alla gånger jag trott...
... att jag livet förstått...
Men jag går vidare
Jag reser mig igen
Sväljer skriken av ilska...
... tänker...
... "Det blir bättre sen..."
Igen och igen...
tårar av sorg
I min ensamhet
...i ensamhetens borg...
Allt som livet lovade
allt jag aldrig fick
Alla brutna löften
... alla vidriga trick...
Alla människor jag älskat
Alla gåvor jag fått
Alla gånger jag trott...
... att jag livet förstått...
Men jag går vidare
Jag reser mig igen
Sväljer skriken av ilska...
... tänker...
... "Det blir bättre sen..."
Igen och igen...
Ouch...
Min vänstra tumme gör ont. Tack vare min berömda klantighet... Jag skulle hacka lök... Vass kniv... Liten skärbräda... Lite stress... Och lite för mycket oaktsamhet gjorde att jag råkade skära mig. För alla som inte vet det så är mina naglar lite nedbitna. Så att fingertoppen slutar några millimeter utanför själva nageln. Trots det lyckades jag skära sönder en bit av nageln. Så pass att det blödde. Så pass att det gjorde - och gör - jävlusiskt ont! Och det är inte förrän man står med en värkande tumme förrän man inser hur mycket man faktiskt behöver den! Ett litet sår i vänster tumme gör att jag just nu känner mig tämligen handikappad...
Och just det ja... Sade jag att det gör ONT...? :S
Och just det ja... Sade jag att det gör ONT...? :S
En supersnabb bild med webcamen... Mörkt och kass kvalitet - jag vet. Men min tumme... AAAJ!!!
