Läget just nu...
Jag vill börja med att be om ursäkt att jag inte bemött mina underbara vänners – er – oro över mig tidigare. Jag vet att jag skrivit väldigt kryptiskt, och det är bara mina allra allra närmsta som vet vad min ångest och rädsla handlar om. Och jag tänker fortsätta att hålla det för mig själv, åtminstone ett tag till…
Jag gör ont just nu. Det är sant. Och jag förstår att ni är oroliga, speciellt eftersom jag bara ger enigmatiska och svårtolkade blogginlägg. Med facit i hand tänker jag att det nog var ett väldigt, väldigt stort misstag av mig. Jag skulle kanske ha hållit all smärta helt för mig själv när jag vet att jag inte kan, vågar och orkar ge er hela bakgrunden…
Jag är ledsen för att jag oroar. Jag är ledsen för att jag inte kan ge er en ordentlig förklaring… Men jag vill att ni ska veta att era omtankar verkligen värmer mitt hjärta! Ni bryr er om mig, och det betyder så mycket! Så otroligt mycket!
TACK – TACK för att ni finns!!! <3
Pic...
Att förlora... allt.
Att ge upp… Att släppa greppet… lite i taget… och acceptera att man inte längre har en tillstymmelse till kontroll, att världen rasar ihop till den milda grad att den nog aldrig kommer att kunna byggas upp igen. Att inse att det är kört. För evigt kört och förstört…
