Ninanna

Jag har fått ungefär summa summarum åtta timmars sömn de två senaste nätterna... Igår morse vaknade jag vid sex... I morse klockan fyra... Och jag är TRÖTT... men inte sömnig...

Och ännu viktigare: Vad är det för dag och datum idag?

Min kära lilla digitala armbansklocka har gått sönder. Eller inte själva klockan egentligen, utan armbandet. Jag "tittar på klockan" flera gånger om dagen - utan att ha någon klocka där!

Jag trodde att jag var beroende av dator och mobil... och kanske kamera, men nu inser jag hur otroligt viktig min kära klocka faktiskt är i mitt liv!

Dumma, dumma armband! Och jag hoppas verkligen att det går att byta! Jag har klockarmband hemma... Armband som jag använde på mellanstadiet. Jag hoppas att de finns kvar någonstans, och att de passar... För det är så frustrerande att inte kunna ta reda på/påminna sig om vilken tid, dag eller datum det är genom en enkel handrörelse...!

Årets I-landsproblem, gissar jag... ;)

Jag och älsklingen ligger och kollar på en dokumentär på datorn. Jag har lite svårt att fokusera, för någonstans kommer konstiga och störande ljud. "Dunk, dunk, dunk", människor som skriker och pratar med höga röster, "Dunk, dunk, dunk" igen. Jag tänker att "Vad fasen... är TV:n på, och vad är det i så fall för kass actionrulle som går?"... Eller har jag drabbats av allvarliga vanföreställningar? Har jag börjat höra ljud som inte finns, eller vad är det frågan om? Är det något fel på filen, så fimlem vi ser innehåller störande bakgrundsljud som inte ska vara där? Sedan fattar jag. Ljuden kommer utifrån. Grannen har "party party" och det är därför det låter så jävligt.

Dokumentären är slut. Vi sätter oss vid TV:n - som mycket riktigt var avstängd - och börjar kolla på en serie. "Dunk, dunk, dunk!!" Klockan närmar sig midnatt och ljudvolymen utifrån börjar stegras. Tillslut pausar vi dvd:n och går och ställer oss i fönstret och tittar ut. Ljudet tilltar. Dörren öppnas och två personer kliver ut på gatan. "Dunk, dunk, dunk!!!" En kille med T-shirt och uppknäppt röd jacka står och pratar med en tjej som vinglar.

Plötsligt bromsar en bil in framför ungdomarna. En kvinna klampar ut, tar ett järnhårt tag i tjejens arm och föser in henne i passagerarsätet på bilen. Hon slänger igen bildörren med en smäll innan hon sätter sig framför ratten och kör iväg. Okej, den tjejen hade nog inte sina föräldrars tillåtelse att gå på denna fyllefest...

Vi tittar vidare på serien. "Dunk, dunk, dunk!" Sedan öppnas dörren igen. En kille håller en ölflaska i handen samtidigt som han ställer sig och börjar pissa på husets garage. När han är klar går han och en likaledes supande och - i sina egna ögon - supercool - kille ned på gatan. De super och skrålar. En till bil kommer. En kompis, denna gång. Killarna gör sig ingen brådska med att åka iväg, de super vidare, kastar sedan den tomma flaskan in på grannens garageuppfart (skittufft, ellerhur?). Sedan drar de. Äntligen.

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet med att beskriva hur ungdomar fortsätter att supa och röka, gör lite avstickare för att urinera - ändera på garaget eller på själva boningshuset. Skrål och bröl. En jävla massa "DUNK, DUNK, DUNK!!", någonting som kraschar inne i huset, fulla tonåringar som springer överallt.... men alltså... SUCK!

Vi försöker kolla vidare på vår serie. "Dunk, dunk, dunk!" "Öööh, fyfan alltså, och då ba, liksom ja ba - WOW såhär" Så jävla häftigt, och dom ba asså..." Och så lite "DUNK, DUNK, DUNK!!" igen, följt av någon för mig oidentifierbar skrålande fyllesång.

Hur j*vla många fjortisar får egentligen plats i det där huset? Har alla rebelliska tonåringar i hela stan kommit hit, eller?

Timmarna går. Klungor av ungdomar kommer ut och drar sig saaaakta iväg. Men det märks ingen större skillnad. Förutom att fler och fler kommer ut och går in genom den nu konstant öppna ytterdörren. Vilket innebär att alla störande ljus hörs tio gånger högre.
  Någons bil står parkerad vid garageuppfarten. Ett gäng kommer ut. Ska kompisens bil pissas lite på också? Hell yeah!

Mera supande. Mera rökande. Tonåringar som ragglar runt. Skrik och bröl. Ett par små djävulshorn växer ut på mig när någon av dem halkar. Sorry grabben - men jag tycker faktiskt inte speciellt synd om dig! Inte för vurpan i alla fall.

Jag har varit på en fyllefest i mitt liv. Jag drack inte. Jag och min bästa vän (som tog mig med dit) drack inte. Och ja - det var många som var högljudda. Men det var inte alls som detta! Absolut och inte alls!!!

När någon ställer sig och börjar pissa på staketet till vårt hus får M nog. Han slänger på sig jacka och skor och ger sig ut och konfronterar den fulla tonåringen. Jag hör inte vad som sägs, men snorungen krymper och ser både rejält rädd och tillplattad ut. Bra gjort, M! Han är egentligen världens snällaste, finaste kille - men blir han förbannad kan han faktiskt skrämma skiten ur de flesta!

När han kommer in berättar han att grabben direkt slutat pissa och med dödsskräck i blicken bett om ursäkt. Sedan hade han gått därifrån. Utan att raggla eller vingla alls. Jahapp - så var det med den "berusningen"...

Vi fortsätter med vår serie. Sakta men inte så värst säkert drar sig ungdomarna hem. Den nedpissade bilen fylls och åker iväg. Faktiskt utan att varken köra över någon, fastna i någon snödriva, välta något staket - eller ens rivstarta iväg på ett sådär superballt och jättehäftigt sätt...

Vi kommer i säng vid fyra, M och jag. Då är det lugnt och tyst. Jag ligger ett bra tag och funderar... Jag undrar hur mycket av huset som är intakt, invändigt. Jag förmodar att detta var en FF-fest som föräldrarna inte visste om - för om jag hade barn i tonåren skulle jag aldrig, ALDRIG tillåta att han eller hon drog hem så jäkla många likaledes tonåriga personer för att låta dem supa, röka och härja runt i mitt hus utan att jag var där. Inte heller skulle jag bli så glad om mitt garage blev nedpissat. Och jag skulle DEFINITIVT få spel om en snorunge pissade på min husgrund!!
  Kommer grabben som höll i festen hinna städa upp innan föräldrarna kom hem? Knappast. Kommer han att få en fet utskällning? Det utgår jag ifrån. Kommer han att tycka att det var värt det? Jag är rätt säker på svaret där...

Nu är jag hos min älskade M! Åkte klockan 14.40... Resan ner var... hm... lite småjobbig eftersom jag såg väldigt dåligt emellanåt... Vindrute-reanar-grejsimojset hat jag lyckats paja,så jag var tvungen att stanna några gånger för att rengöra vindrutan med snö... Inte så jättekul... men... Jag kom fram i skaplig tid, och min älskade pojke var så gullig att han bar in alla mina tunga väskor åt mig... Jag har en förmåga att packa för mycket när jag ska någonstans... Jag brukar alltid dyka upp hos M med... ja, packning som skulle räcka ett par år... Typ. Jag försökte packa "lätt" men det blev in alla fall ett par rejäla väskor... Med klädombyten som jag (nästan) garanterat inte kommer att behöva använda... Vem behöver 5 par byxor för en planerad vecka ungefär? När jag faktiskt har tillgång till tvättmaskin... :S

Jaja... Jag är nu här, och jag är så himla glad över att träffa Världens Underbaraste Kille igen! Det var på tok för länge sedan sist!!

Jag älskar dig, M!!!

<3

/Nanna