Ninanna

Den vanligaste frågan för att vara social och trevlig och inleda en konversation: "Hur mår du/allt väl?" då... Men den typen av frågor är ingen stor sak att svara på. Alla vet ju att det korrekta är att ljuga. Inte säga "Det är verkligen åt helvete, jag vaknar på morgonen och tänker att 'fan, ännu en jävlig dag', du vet... Mitt liv suger!" Nej, det socialt korrekta är att le ett fejkat leende och svara "Tack, det är bara bra, tackar som frågar!" Och sedan fortsätta med motfrågan: "Och själv? Hur är det med familjen?" Sedan gäller det att fortsätta spela glad och intresserad medan den flyktiga bekanta - likaledes leende - börjar prata om hur lille Kalle två år fortfarande har lite feber efter den där förkylningen han drog på sig i julas, men att han är så pigg och glad ändå så, att han växer och står i och bla bla bla..."

  Hon berättar inte att Kalle skriker och gråter varenda förbannade natt och att både hon och hennes make (som för övrigt är helt jävla omöjlig och glömmer att hämta på dagis, lever sitt liv framför Fotbollsextra på TV och ställer in skitiga leriga däck i hallen när hon precis torkat golven. Hon berättar inte heller hur Kalle som den klåfingrige understimulerade tvååring han är (när mamma måste torka hallgolvet för andra gången på en timme) kommit på att det skramlar så skojigt när han tar tag i bordsduken där frukosten fortfarande står halväten för att mamma var tvungen att göra en brandkårsutryckning för att den äldre dottern Lisa inte hade gummistövlarna med inför skogsutflykten med dagis - och (åter till Kalle) har sönder diverse porslinstallrikar, dricksglas och dessutom en full tillbringare med apelsinjuice...

 

Hur kommer det sig? Varför måste vi alltid spela detta löjliga spel? Speciellt eftersom jag inbillar mig att hon har lika lite glädje av denna lilla obligatoriska charad som jag...?  

Just this side of heaven is a place called rainbow bridge. When a animal dies that has been especially close to someone here, then the pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together. There is plenty of food ,water and sunshine ,and our friends are warm and comfortable. All the animals who have been ill and old, are restored to health and vigor, those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days and times gone by. The animals are happy and content ,except for one small thing: they each miss someone very special to them, who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent: His eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster. You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face, your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet. So long gone from your life, but never absent from your heart. Then you cross Rainbow Bridge together.........

 

Author unknown..