Jag KAN inte ge upp!!
När jag tänker på framtiden bildas alltid samma hopplöshets/ångestklump i mig. Den börjar i mellangärdet och sprider sig med förvånande hastighet ut i hela kroppen... Jag kallsvettas och får svårt att andas... Detta med att ha svårt att andas är ju ett klassiskt ångesttecken, en ångestsignal som jag trodde jag var bekant med sedan tidigare... Men detta är ingenting mot den andnöd jag känt förut. Jag andas och andas, jag hyperventilerar, jag känner hur mina lungor fylls med luft, men luften saknar syre. Är det såhär det känna att ta självmord genom att svälja en cyanidkapsel? Jag kan inte fatta varför jag tänker såna idiotiska tankar just där och då... För att avleda ångesten kanske.
Det känns som att jag sitter fast i livet. Sitter fast i en hopplös veklighet av meningslöshet kantad med ångest. Jag har suttit och läst flera självhjälpsböcker, och vanligtvis brukar självhjälpsprogram inledas med att man ska skriva en lista med hur man skulle vilja ha det... Jag får ångest över denna omänskligt brutala uppgift. Hur jag skulle vilja ha det? Att jag kan nå mina mål, bara jag vet vad jag vill? Nä, såna vackra sagor tror jag inte på.
Jag vet ungefär vad jag vill. Jag vill ha ett eget boende tillsammans med Mattias... Ett hus, inte en lägenhet eftersom jag känner mig som en burhöna i lägenhet. Jag klarar inte av att bo vägg i vägg med en massa andra människor. Jag vill kunna slappna av i mitt eget hem, jag vill att mitt hem skall vara en fristad. Jag vill inte ligga och lyssna på ljud från grannarna på nätterna. Jag vill inte!!
Jag vill ha ett hus. Och vad kostar ett hus? Ja, tio gånger mer än vad vi skulle ha råd med...
Jag vill ha ett jobb som känns meningsfullt. Jag vill hjälpa andra människor, jag vill lyckas med en utbildning som kan ge mig behörighet att söka "Steg 1", dvs. läkare, psykolog, sjuksköterska eller socionom... Jag har läst en termin på socionomprogrammet, men tvingades avbryta efter terminens slut, i januari. Jag fixade inte att studera på de premisserna, åtminstone inte utan att gå ner mig totalt psykiskt och rasa i vikt, från undervikt till allvarlig undervikt...
Vad gör jag för fel? Jag kämpar som ett djur, men faller ändå bara bakåt... Jag önskar att jag kunde acceptera mitt öde och ge upp, sluta kämpa, finna mig i det liv jag lever i nu... Men jag kan inte. Jag KAN bara inte acceptera och släppa!!! Hellre dör jag än fortsätter såhär. Och jag vill inte dö. Kan inte, får inte. Jag skulle kunna göra en lång lista på människor vars liv jag skulle förstöra eller förmörka om jag försvann... Människor som har hjälp mig, människor som verkligen betytt mycket för mig genom åren. Alla som jag hållit av och beundrat... Alla som jag fortfarande håller av och beundrar... Jag skulle inte vara den jag är idag om det inte vore för er! Trots alla motgångar, trots all hopplöshet, trots alla tårar och trots all förtvivlan... Så har ni fått mig att hålla ihop. Att inte brista. Att inte ge upp livet.
Jag KAN bara inte acceptera och släppa... Jag älskar er för mycket!
Lilla älskade barn. Det gör så ont att läsa hur dåligt du mår. Man vill så gärna göra något för att underlätta för dig. Samtidigt tycker jag du är otroligt stark och otroligt varm människa som inte egoistiskt tänker på att ge upp ditt liv.
Det är jobbigt att leva, det är jobbigt att bli äldre... och jag vet att det inte är någon tröst alls, men det kommer att bli bättre.
När jag var på botten fick jag uppdraget att varje kväll skriva ner tre positiva händelser som skett under dagen...mmmm...hur lätt är det, när allt är superdåligt. Men minsta lilla grej kunde användas...såsom att idag tänkte jag inte alls på hur jag mådde i en halvtimme, jag fick ett sms, jag lyckades lösa ut korsordet...vad som helst. Efter EN månad upptäckte jag att jag faktiskt hade svårt att välja ut TRE positiva saker, vissa dagar ser jag att jag har skrivit tom. FEM saker! Sakta sakta sakta gick det framåt.
Nu vet inte jag om det hjälper något i din situation men pröva kan du väl alltid göra?!
Tänker massor på dig gumman och du vet, jag är inte längre bort än ett telefonsamtal ;-)
Sköt om dig! Med all kärlek //"mamsen"
