Enemy turns to a friend??

HAN har skickat en vänskapsförfrågan på Facebook! HAN... som slog mig gul och blå... som kallade mig för vandrande sp*a, han som har förstört så fruktansvärt mycket i mitt liv...

Han gick i min klass från lekis och fram tills slutet av åk. 6... Sedan gick vi på högstadiet i samma skola, vi läste tyska tillsammans. Första terminen i sjuan hade vi lärarlös lektion. Då ägnade han sig åt att "kasta pil" på mig med en passare... (Det gjorde jävligt ont kan jag säga!!) Han som skrek över hela Märsta centrum att jag var en... ja, en sån... Han som kallade mig för fitta och hora... Han som knuffade ner mig i ett jävla dike under ett slagsmål vid busshållplatsen... Han som snodde mina grejer innan första lektionen på lågstadiet - han hotade med att ge mig stryk om jag inte gav ifrån mig det han ville ha. Tog jag fighten försvann grejerna spårlöst ur min ryggsäck under någon rast i alla fall... Han som skrek ut inför hela klassen att min mamma var #!&%#%&# (= en massa könsord)...

Jag minns i femman när min bästa vän precis flyttat och jag var helt nere och gick enam varenda rast eftersom ingen ville umgås med mig (förutom som reserv om X inte "fick vara med" tuffa gänget... )

HAN slog mig, han och en annan kille. Jag vrickade högra handleden och var totalt försvarslös, vilket HAN utnyttjade till fullo. Han slog och slog. Och jag gick jämt omkring i tjocka kläder för att dölja mina blåmärken. Jag berättade inte för mamma eller pappa. Jag kunde inte berätta för dem... För bägge var utbrända, och i omgångar var de hemma, långtidssjukskrivna. Jag hörde mamma gråta i duschen. Jag hörde pappa... pjuka. Jag hade jämt blöta bommulstussar i öronen för att slippa höra...

Gympalektionerna var hemska. Det var svårt att byta om utan att någon skulle lägga märke till mina stora blåmärken. Innan gympalektionen bytte jag om på toaletten. Efteråt, när jag skulle duscha var det värre... Jag väntade tills alla andra lämnat omklädningsrummet innan jag kunde dra av mig min skyddande träningsoverall...

En gång hade vi orientering. Jag hade glömt att lämna tillbaka kartan till gympaläraren, och var tvungen att gå ut ur tjejernas omklädningsrum, ut i korridoren och förbi killarnas omklädningsrum, sedan ut... Jag var beredd på att springa, men när jag öppnade dörren till vårt omklädningsrum såg jag X och Y stå ute i korridoren. HAN och hans kompis som brukade hjälpa till att puckla på mig... Jag kunde inte springa tillbaka in i omklädningsrummet igen, det skulle ha verkat suspekt. Så jag gick utan att titta på killarna, snabbt mot ytterdörren.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0