Skrivet dagen efter nyårsafton...
Hittade denna bloggtext som jag glömt att lägga ut när den var klar... Den är alltså från den första januari i år...
De skrattar och pratar i munnen på varandra. De ska sova över hos farmor och farfar denna nyårsafton och är båda exalterade. Som små yrväder far de fram genom rummen, de sjuåriga tvillingarna. Det är tätt mellan skratten och stämningen är livlig. Som alltid runt Alrik och Johanna. Stämningen är trevlig, men livlig.
Jag sitter i soffan framför TV:n, och till vänster om mig i en fåtölj sitter M. Vi ler mot varandra, men mitt leende blir ännu större när en liten hand plötsligt fattar tag om min.
- Vad är det där? frågar Johanna nyfiket med ett leende på sina läppar samtidigt som hennes små fingrar studerar guldringen på mitt vänstra ringfinger.
- Det är min förlovningsring, svarar jag.
- Alrik! Alrik, de är förlovade! utropar Johanna glatt. Bägge barnens blickar letar sig mot också Mattias vänsterhand, och se! Han har en likadan ring som jag!
- Jag vill ha småkusiner snart! säger Alrik, och Johanna är inte sen att hålla med. Jag ler mot dem. Jag skulle gärna ge dem sina efterlängtade småkusiner imorgon, men av olika anledningar vet jag att det nog är bäst att vänta… Ett litet tag till.
Timmarna går. TV-programmen avlöser varandra, och jag stör mig något enormt på… att SVT tydligen inte tänkt på att barn kanske sitter uppe vid TV:n just denna kväll. Alrik undrar vad ”porrporr” är… Och jag hatar att ljuga, men jag svarar kort att jag inte vet.
På någon annan kanal går en film. Det är en slags biografi av någon countrysångerska, och… I should have seen it coming – jag vet, men jag får lite smått panik när det blir en sen som förmodligen kommer att visa hur den unga tjejen blir våldtagen. Vi knäpper snabbt över till en annan kanal, men barnen undrar ju såklart vad det var för något som de inte fick se…
När Kalle Moraeus kommer i rutan jublar de. Jag ler inombords och tänker att ”det här skulle mamma ha gillat!”… Mamma som kommer från Orsa och har Kalle Moraeus som sin idol. Honom och Aretha Frankling, och det säger väl en hel del av hur höga hennes krav är, eller? Ja, Kalle har tydligen två till hängivna fans, och det glädjer mig stort å hennes vägnar!
När klockan mer och mer närmar sig midnatt och det nya året blir barnen tröttare och tröttare. Ett blont litet huvud vilar mot min axel, men jag känner hur ”knölen” av ben måste vara obekväm, så jag ändrar ställning för att göra det lite bekvämare för Johanna. Åter känner jag en mjuk liten barnhand i min.
