Ursäkta, förlåt, jag är ledsen...

Sitter och funderar på de tre fraserna... Så förbannat klyschiga att det är svårt att egentligen veta exakt vad de betyder...

  Jag tänker såhär när det gäller skillnaden mellan att be om ursäkt och be om förlåtelse:

  Att verkligen be om förlåtelse kräver styrka, mod och viktigast av allt - en äkta och genuin ånger för vad man har gjort.. Förlåtelse är viktigt både för den som uttalar den och för den som tar emot den. En ursäkt handlar mer om att rättfärdiga och försvara en dålig handling. Och jag tycker att det är mer än okej att be om ursäkt för små misstag man råkat göra. Om jag står i en kö och råkar trampa någon på foten ber jag om ursäkt. Det hör till vanligt folkhyfs!

Att be om förlåtelse däremot... Det används ofta på fel sätt enligt mig. Av gammal vana hasplar man ur sig ett slentrianmässigt "förlåt" när man egentligen menar "ursäkta". För att inte tala om detta vi tutar i våra barn om att "säga förlåt" när de gjort något dumt. Om Lisa har slagit Kalle så ska hon säga förlåt till honom och sedan... Ja, sedan ska allt vara bra igen! Vet ni vad jag kallar det? Att SLÄTA ÖVER.

Man måste inte förlåta. Man KAN inte förlåta vad som helst! Det innebär inte att man för all framtid kommer att vara ovän med någon vars handlingar man inte kan förlåta. Man kan försonas ändå! (Och eftersom jag nu har "bannlyst" ordet "förlåt" om det kommer utan ånger eller slentrianmässigt...) Men det finns ett tredje... begrepp som jag tror att många glömmer. Det stavas "FÖRSONING". Och med försoning menar jag att man kan gå vidare, lämna bitterheten bakom sig. Den som sårat känner inte att han eller hon i hjärtat kan göra en 180-graderssväng och ta på sig den skuld och ånger som krävs för ett äkta "förlåt"... Och den som blivit sårad behöver heller inte vänta på en förfrågan om förlåtelse. Med all den energi den väntan suger...

Så kommer vi till uttrycket ”Jag är ledsen…” Förmodligen är det för att det inte missbrukas lika ofta i svenskan som ”förlåt”. Det känns överlag genuinare. Om jag handlat på ett sätt som skadat någon så är jag – förmodligen – ledsen över det. Jag ångrar mig. Så att säga ”jag är ledsen” är enligt min definition ganska långt ifrån att ”be om ursäkt”…


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0