När är det VÅR tur?!

När är det vår tur då? När får vi det där självklara som alla andra har? När får vi bli sambos "på riktigt"? När ska det få vara bara han och jag, när ska vi få börja leva våra liv oberoende av andra? Det är inte rättvist! Och jag vet inte hur många timmar jag totalt ägnat åt att gråta över att min värld står still och att jag inte på något sätt kan få den i rörelse igen...


Vad krävs av mig? En jävla massa som jag klarar av lika lite som jag klarar av att flytta ett berg! Livet finns därute, det finns överallt, men inte för oss. Jag kvävs i detta icke-liv, med alla konstanta stressfaktorer... Jag vill leva ett liv som alla andra, är det för mycket begärt? Jag vill ha ett eget liv, jag vill ha friheten att kunna fokusera bara på oss och det som är vårt! Jag vill ha ett eget hem, ett hus i vilket jag städade och dammade för min egen skull, inte för att någon annan kräver det av mig. Jag vill ha ett hur med en trädgård där ingen annan än möjligtvis han skulle ha något att invända om jag planterade fel växter på fel ställen... Jag vill kunna äga min egna hjärna utan en massa krav som plötsligt kommer upp ur ingenstans... Jag vill bygga upp min självkänsla igen, utan att någon ständigt riskerar att rasera den...


Ett liv... en framtid... Kommer det någonsin att bli våran tur? Eller kämpar jag förgäves? Är det lika bra att ge upp, lägga ner, acceptera att jag aldrig kommer att få känna mig hemma någonstans, att jag aldrig mer kommer att få känna på den verkliga lyckan i att bara finnas, att aldrig få bli mamma, att aldrig kunna leva det liv jag alltid drömt om?


Ibland funderar jag på om det är värt att kämpa. När jag ändå mara springer på samma hala fläck utan att kunna ta mig framåt...

Kommentarer
Postat av: elsa

tack så jätte mycket för att du förklarade för mig, för jag har verkligen tänkt mycket på det där med fartkameror.



det är alltid värt att kämpa, kaanske behöver man ta en paus ibland. men att sluta kämpa är ju nästan samma sak som att ge upp, som att acceptera ur det är, för at komma framåt måste man nog kämpa.

man jag vet inte. ibland känns det ju inte värt det. så då kanske det är bra att pausa?



äh, jag vet inte vad jag snackar om.

2008-07-18 @ 09:30:09
URL: http://spaderdam.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0