Alla är spända, alla står ensamma och hela världen är iskall...

Vi verkar vara en hel drös som mår piss just nu... Varför? Vad beror det på? Det hör väl till att fler blir deprimerade på hösten eller våren än på sommaren... Jag känner att den här förbannade vintern aldrig, aldrig tar slut någon gång! Samtidigt håller världsekonomin på att kolapsa, allas våra ekonomier är osäkra, står på spel. Jag är nog den enda som i min bekantskapskrets inte riskerar att bli fattigare, eftersom jag har noll och ingen inkomst alls, och när jag tänker på det blir jag bitter för att inte ens försäkringskassan vill hjälpa mig... KAN hjälpa mig... Samhället är stenhårt, och så många faller och när vi landar landar vi hårt.


Alla är osäkra, spända... Det gör att ingen (eller få) kan byta sitt fokus och slappna av. Det i sig leder till missförstånd. Och missförstånden leder till ilska och kyla gentemot varandra... Det hela är ett enda stort jäkla moment 22! Alla band emellan människor sträcks ut, och bara de riktigt starka (om ens de) håller. De andra går av, och du, jag och alla andra blir mer och mer ensamma. Det finns ingen plats för empati. Det finns ingen plats för en varm kram. Det finns inget vi kan göra, och ändå är vi mer stressade än någonsin... Ingen ser ett allvarligt ansikte. Ingen ser ett par plågade ögons rop på hjälp. Ingen ser, ingen hör vår panik. För den finns i alla ansikten, i allas ögon, i alla människor. Denna trängdhet... det är vår vardag. Visst kan du och jag kanske le och skratta. Men bakom leendet finns en ständig fruktan som aldrig går att dölja.


Kommentarer
Postat av: Anna.

Saknar dig vännen.



Låt vårens värme värma och tina upp. Nu är äntligen höstmörkret förbi. Det finns alltid några solstrålar att finna.



Ta hand om dig gumman! Tänker på dig och skickar flera kramar i efterskott och förskott. Finns här.



//Anna.

http://celestia-wheeloftheworld.blogspot.com/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0