Ninanna

Jag svarar med andan i halsen. Jag har just tittat på plåten i ugnen och konstaterat att mina små vetebröd snart ska tas ut innan de bränns. Jag känner inte igen telefonnumret, men rösten i andra ändan av luren är bekant.
- Hej, hej är du på jobbet?
Va? Jag känner vagt igen rösten, men... jobbet?
- Öh... nej... Om man inte räknar med att jag har en omgång bullar i ugnen... säger jag dumt innan jag hör hur fullständigt fel det där skulle kunna tolkas.
- Ja, bokstavligt talat alltså, skyndar jag mig att säga. Jag håller på att baka... Jag skrattar till på ett sätt som närmast låter hysteriskt... vilket på ett fullständigt korrekt sätt speglar min sinnesstämning. Vilken jubelidiot jag är! Jeez...! Damen i luren är en bekant som jag inte talat med på säkert ett par år. Oh nu går det upp för henne att hon lagt in fel nummer i telefonboken. Att jag inte är den systerdotter som hon trodde sig prata med från början. Hon låter generad och ber om ursäkt för misstaget. Generad... för en felringning? Snälla lilla du, här har jag hasplat ur mig något som skulle kunna tolkas som att jag var gravid i åttande månaden med femlingar - och korrigerat mig själv på ett sätt som verkligen skulle kunna ge begreppet "genant" ett ansikte.

Vi pratar ett par minuter och utbyter artighetsfraser innan vi lägger på. Jag känner för att sjunka genom golvet. Imorgon, nästa vecka eller om ett halvår - kommer jag nog helhjärtat att kunna skratta åt min klantighet, min stora trut och denna lilla... pinsamhet. Men inte ikväll... Herregud! Bullar i ugnen... BOKSTAVLIGT talat! Hade det varit någon annan hade det inte varit så pinsamt. Men till saken hör att denna kvinna är tämligen religiös... Och denna lilla tabbe... Mina konstiga associationer... Ja... Det känns inte helt rumsrent om man så säger.