Ninanna

Jag borde ha gjort det. En fågel som sitter där på skogsstigen och bara tittar på mig... Jag sätter mig ner på huk och försöker ta reda på varför han sitter där. Vilar han sig? Är det frågan om en fågelunge som inte riktigt lärt sig hur man som vild fågel beter sig när det kommer en stor tvåbent jätte och traskar förbi en? Jag tänker precis sträcka fram handen, men tanken på salmonella får mig att dra den tillbaka och istället knipsar jag av ett långt grässtrå som jag sträcker fram. Jag vill försäkra mig om att fågeln inte är skadad. Jag vill se hur den rör på sig, kanske flyger iväg... Men det gör den inte. Den vacklar liksom fram när den går. Jag kan inte avgöra om det är högra benet eller högra vingen som inte riktigt fungerar som den ska, men jag tänker att oavsett... Oavsett måste det göra väldigt ont att linka fram sådär. På grund av mig, jag skrämde den. Och jag borde vara snabb och barmhärtig. Jag borde jaga fatt i den stackars vettskrämda varelsen och trampa till på dess skalle.

 

Men jag kan inte. FAAAN, jag KAN INTE!!! För jag tänker att "det kanske inte är så farligt". Jag tänker att "ja, han vacklade ju till riktigt ordentligt när jag skrämde honom, men nu när paniken lagt sig rör han sig på ett sätt som ser betydligt bättre ut". Jag tänker till och med att "det är förjävla orättvist - en människa som bryter benet får åka in på akuten och komma hem gipsad - en vildfågel är dödsdömd av en sådan skada"...

  Om det fanns något annat sätt. En injektion. Eller ett snabbt och dödande skott, men jag kan inte jaga efter den stackars vettskrämda varelsen, orsaka ännu större smärta innan jag krossar den lilla skallen. Jag KAN INTE och FAAAN vad ont det gör i mig!!! Varför?! Jag HAR gjort det förut. Med stor smärta har jag befriat svårt skadade fåglar förut. För att jag varit tvungen. För att jag sett till fågelns bästa. Nu... Nu är det mitt egna bästa jag ser till. Jag fattar ju själv att "det kanske inte är så farligt", "ja, han vacklade ju till riktigt ordentligt när jag skrämde honom, men nu när paniken lagt sig rör han sig på ett sätt som ser betydligt bättre ut" - bara är ett sätt för mig att undvika det som egentligen borde vara oundvikligt.

 

Förlåt... Jag är så fruktansvärt ledsen... Förlåt mig... (Och snälla någon annan som går förbi - gör det som måste göras! Gör det som jag borde ha gjort. Snälla...)