Ninanna

 Kära moster Nünnü, fina Carina och alla andra som eventuellt fortfarande kikar in här, trots att jag inte uppdaterat på så länge... Det känns som att jag borde ha en hel massa tankar och ord att dela med mig av, men jag måste tyvärr göra alla - inklusive mig själv - besvikna. Jag fattar inte hur folk kan ha så händelsefulla liv och insta-tweeta om det på sina gram-o-vines flera gånger om dagen! Själv har jag inga nyinköpta kläder att skryta om. Jag sitter fortfarande i min gamla tröja som lätt skulle kunna härröra från finska vinterkriget. Jag kan inte lägga upp bilder från "dagens middag" med min i-fåne, för jag äger ingen iPhone och middagen bestod av hemmagjord pizza som jag just packeterat och lagt i frysen för framtida bruk. Och nej, det är inte ens så spännande som jag får det att låta, det lovar jag. 

 

Jag kan berätta att det är vår. För ett tag sedan fick jag ett ryck och gav mig på att försöka ändra designen på bloggen till något lite mer vår-aktigt. Jag är inget geni när det gäller färgkoder och fonter och hur man lägger in en header på ett snyggt sätt, så resultatet blev väl sisådär... Men eftersom jag - i likhet med många andra - hyser en speciell förkärlek till den där blomman som ute i backarna står - så nöjer jag mig med att de nu finns som bakgrund på mitt virtuella krypin. Även om resultatet inte blev som jag hade tänkt mig.

  Dagarna blir ljusare och ljusare och det är en speciell atmosfär och doft som hör just våren till. Det börjar lite tveksamt med några få vårblommor som bryter genom marken för att sedan ta ordentlig fart och närmast slåss om utrymmet i backarna och trädgårdarna. Gult, blått, vitt, lila och rött... Mer så än grönt. Än så länge...