Ninanna

Jag är så himla stolt över min härliga lillla tjej!

Jag har kört på och pushat henne "lagom" mycket. Framför allt har jag fokuserat på mig själv och min egen attityd. Jag har litat på att hon kan "gå vidare" väldigt mycket enklare än jag själv, och hon har verkligen bevisat att så också är fallet! Hon var helt traumatiserad i tisdags. Nu är hon nästan som vanligt igen. Hon hajar till vid ljudet av smällare, men två sekunder senare fortsätter hon med det hon höll på med. Hon använder nosen igen (det gjorde hon inte igår, det var som att hon inte kunde tillåta sig att fokusera på något annat än ljud och till viss del synintryck).

Jag läser om hur andra hundar råkat ut för liknande saker de senaste dagarna, och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla de som känner hopplöshet och oro för att deras älskade fyrbenta familjemedlemmar ska vara traumatiserade för resten av livet - kan uppleva samma befriande känsla som jag gör! Nog för att jag är partisk och anser att min tös är något alldeles extra, men faktum är att jag tror att fler hundar än hon har denna - för mig - nyupptäckta förmåga att "komma tillbaka". Komma över även riktigt traumatiska händelser!