Bolltokig...

 
Det går inte att missa hur mycket Leia älskar att springa efter gula tennisbollar... Hennes totala glädje och energi är så underbart påtaglig att den fyller hela min själ med glädje och stolthet. För hon är duktig. Visst är jag fullt medveten om att jag är partisk i mitt uttalande om hennes talang, men även om jag försöker vara helt objektiv så kan jag inte se annat än att hon är duktig, fokuserad och att hon anstränger sig i de brantaste uppförsbackar för att så snabbt som möjligt kunna leverera bollen i min hand...  
 
Dessutom är shelties kända för att ha svårt för just apportering i lydnadssammanhang. Nu är det ju skillnad mellan den lek vi ägnar oss åt och att hämta en hård apportbock som dessutom ligger stilla, men om jag ska ta en konkret jämförelse så kan jag berätta att Sammet aldrig hämtade saker man kastade åt henne. Rasmus var proffsig som apportör, och kunde fint hämta vad än man bad honom om. Råa ägg, hundgodis... Han letade på föremålen och levererade dem säkert och med precision... Sammet kunde springa efter en boll, men att plocka upp den och komma tillbaka med den var det inte tal om för hennes del!
  Jag har inte testat regelrätt apportering med Leia. Vi kastar boll och har det som lek. För att hon tycker att det är så vansinnigt kul helt enkelt. Och det är den där glädjen hos henne som är så obeskrivligt underbar!
 

Kommentarer
Postat av: Gunvor Borgquist

Underbara är både du och vovv-vovv! Moster Nynny

2015-05-21 @ 17:55:47
Postat av: Carina

Var stolt över henne. Hon är verkligen jättefin! Kram!

2015-07-06 @ 07:11:03
URL: http://bumsanrina.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0