Just wanted to say "I love you, baby"!
Jag är hemma hos Mamma och Pappa. Men sanningen är att jag saknar min älskade M så mycket att jag känner mig som 17 år och totalt ofrånkomligt nykär och längtande igen!
Minns du, Pojken? Minns du första dagen vi träffades? Den 13 augusti 2004, en fredag...
Jag kommer alltid att minnas... Jag var nog redan så kär som man kan bli, men den kärleken slog rot och började växa till något alldeles fantastiskt!
Quote of the day
Now, then, this is a trial, not a hearing. Even though both sides will be saying things and I'll be hearing them, it is still not a hearing. No doubt you'll be hearing the same things I'm hearing. That's your privilege. However, once both sides have been heard, it'll be my job to pass judgment. Obviously, you can pass judgment, too, but it won't count. That's because I'm the judge. Have I made myself clear to the plaintiff?
Var hittar man Leia?
Länsandes vinbärsbusken, såklart! Den lilla bär-ätaren...
Sweet August
Att leta efter ett SKITVIKTIGT papper...
Papperpapperpapperpapperpapperpapperpapperpapperpapperpapper... Jag har ägnat de senaste timmarna till att leta, och jag BORDE ha gått igenom vartenda - ursäkta språket, men JÄVLA pappershelvete som tillhör mig i hela huset! Men ack nej. Jag har uppenbarligen missat ett. DET pappret som jag behöver! Jag har kollat igenom gamla anteckningar från gymnasiet rörande vektorer och trigonometriska regler samt hur man med sinussatsen beräknar x genom formler som jag fan inte ens fattade när jag läste och antecknade skiten!
Jag har kollat igenom mappar och högar och kassar och kartonger och blivit själaglad när jag trott mig finna det jag sökte... för att i nästa stund upptäcka att det var FEL papper. Fel datum. Fel namn och telefonnummer till den jag behöver få tag på.
Jag har letat och jag har förbannat. Förbannat mig själv som är så jävla slarvig att jag inte har bättre koll på mina viktiga papper. Jag BORDE ha ett strukturerat arkiv. Med betoning på ETT! Och jag har ett vagt minne av att just detta papper var så viktigt att jag inte vågade lägga det tillsammans med de andra av samma kategori. För tänk om jag slarvade bort den mappen? Jamen GRATTIS liksom! Det var ju verkligen SMART tänkt, Nanna! Grattis till en enastående hjärna!
Därefter har jag svurit de längsta och fulaste ramsor jag kunnat. Varför inte? Jag bad till och med Gud fader om hjälp i mitt letande, något jag inte gjort sedan jag var sisådär en åtta år gammal. Han hade tydligen inte tid att hörsamma min bön, så jag hoppas att mitt hädande går lika obemärkt förbi. För jag BEHÖVDE avreagera mig!
Nu skiter jag i detta. Jag har en förhoppning om att min kära mor är mer välorganiserad än jag själv och har kopior sparade även av just detta papper. Så imorgon ska jag ringa och bönfalla om hjälp...
In your shadow...
Privat...
Bolltokig...
Det går inte att missa hur mycket Leia älskar att springa efter gula tennisbollar... Hennes totala glädje och energi är så underbart påtaglig att den fyller hela min själ med glädje och stolthet. För hon är duktig. Visst är jag fullt medveten om att jag är partisk i mitt uttalande om hennes talang, men även om jag försöker vara helt objektiv så kan jag inte se annat än att hon är duktig, fokuserad och att hon anstränger sig i de brantaste uppförsbackar för att så snabbt som möjligt kunna leverera bollen i min hand...
Dessutom är shelties kända för att ha svårt för just apportering i lydnadssammanhang. Nu är det ju skillnad mellan den lek vi ägnar oss åt och att hämta en hård apportbock som dessutom ligger stilla, men om jag ska ta en konkret jämförelse så kan jag berätta att Sammet aldrig hämtade saker man kastade åt henne. Rasmus var proffsig som apportör, och kunde fint hämta vad än man bad honom om. Råa ägg, hundgodis... Han letade på föremålen och levererade dem säkert och med precision... Sammet kunde springa efter en boll, men att plocka upp den och komma tillbaka med den var det inte tal om för hennes del!
Jag har inte testat regelrätt apportering med Leia. Vi kastar boll och har det som lek. För att hon tycker att det är så vansinnigt kul helt enkelt. Och det är den där glädjen hos henne som är så obeskrivligt underbar!
Underbara maj...
... och underbara lilla Leia!
Efter spöregn kommer...
Full fart...
Meningen med livet är att lyckligt rusa som en idiot efter allt som är skojigt. Gula tennisbollar till exempel. Eller grannhunden Lady som är så snäll att hon står ut med en liten skithund rännande runt benen fast hennes intresse för att röra på sig inte är så överdrivet stort. Åtminstone inte i höga hastigheter... Leia har verkligen en alldeles egen personlighet och det är tur att hon är så duktig på att charma, annars skulle folk nog inte le så stort när de som svar på mina "ursäkta, förlåt, jag ber om ursäkt..." svarar att det inte är någon fara att min hund glömmer bort att slå på hörseln innan hon är framme - eller i bästa fall
nästan framme vid den roliga förbipasserare som hon vill hälsa på...
Det är svårt att fånga henne på bild när hon står still... För det gör hon så ytterst sällan...
Ute i backarna står...
... dessa fina blommor...
Snart grönskar det...
Kära moster Nünnü, fina Carina och alla andra som eventuellt fortfarande kikar in här, trots att jag inte uppdaterat på så länge... Det känns som att jag borde ha en hel massa tankar och ord att dela med mig av, men jag måste tyvärr göra alla - inklusive mig själv - besvikna. Jag fattar inte hur folk kan ha så händelsefulla liv och insta-tweeta om det på sina gram-o-vines flera gånger om dagen! Själv har jag inga nyinköpta kläder att skryta om. Jag sitter fortfarande i min gamla tröja som lätt skulle kunna härröra från finska vinterkriget. Jag kan inte lägga upp bilder från "dagens middag" med min i-fåne, för jag äger ingen iPhone och middagen bestod av hemmagjord pizza som jag just packeterat och lagt i frysen för framtida bruk. Och nej, det är inte ens så spännande som jag får det att låta, det lovar jag.
Jag kan berätta att det är vår. För ett tag sedan fick jag ett ryck och gav mig på att försöka ändra designen på bloggen till något lite mer vår-aktigt. Jag är inget geni när det gäller färgkoder och fonter och hur man lägger in en header på ett snyggt sätt, så resultatet blev väl sisådär... Men eftersom jag - i likhet med många andra - hyser en speciell förkärlek till den där blomman som ute i backarna står - så nöjer jag mig med att de nu finns som bakgrund på mitt virtuella krypin. Även om resultatet inte blev som jag hade tänkt mig.
Dagarna blir ljusare och ljusare och det är en speciell atmosfär och doft som hör just våren till. Det börjar lite tveksamt med några få vårblommor som bryter genom marken för att sedan ta ordentlig fart och närmast slåss om utrymmet i backarna och trädgårdarna. Gult, blått, vitt, lila och rött... Mer så än grönt. Än så länge...
Hon är verkligen otrolig!!
Jag är så himla stolt över min härliga lillla tjej!
Jag har kört på och pushat henne "lagom" mycket. Framför allt har jag fokuserat på mig själv och min egen attityd. Jag har litat på att hon kan "gå vidare" väldigt mycket enklare än jag själv, och hon har verkligen bevisat att så också är fallet! Hon var helt traumatiserad i tisdags. Nu är hon nästan som vanligt igen. Hon hajar till vid ljudet av smällare, men två sekunder senare fortsätter hon med det hon höll på med. Hon använder nosen igen (det gjorde hon inte igår, det var som att hon inte kunde tillåta sig att fokusera på något annat än ljud och till viss del synintryck).
Jag läser om hur andra hundar råkat ut för liknande saker de senaste dagarna, och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla de som känner hopplöshet och oro för att deras älskade fyrbenta familjemedlemmar ska vara traumatiserade för resten av livet - kan uppleva samma befriande känsla som jag gör! Nog för att jag är partisk och anser att min tös är något alldeles extra, men faktum är att jag tror att fler hundar än hon har denna - för mig - nyupptäckta förmåga att "komma tillbaka". Komma över även riktigt traumatiska händelser!
Det finns hopp! Det gör verkligen det!!
Uppdatering och nyårsafton
Det gick bättre än vad jag hade trott, med tanke på att hon reagerade SÅ starkt när smällaren brann av alldeles nära henne på tomten. Vi höll oss inne stora delar av dagen, men gick ändå ett par promenader där det vid ett tillfälle smällde som sjutton överallt omkring oss. Men det var nästan som att det gjorde henne... vad heter det, "desensitized" är det engelska ordet, (känner mig dum som inte kommer på vad det heter på svenska när jag bor i Sverige och pratar svenska varje dag) - av att gå i rask takt framåt samtidigt som det pangade som i värsta överdrivna krigsskildringen i en film.
Hon blev lite orolig när grannen vid tolvslaget brände av något slags flammande, rykande och öronbedövande skit tio meter ifrån det vardagsrum vi satt i, men det berodde också på att alla människor (förutom jag som bestämt mig för att inte tillåta mig att reagera med oro om så en raket for in genom fönstret och landade i mitt ansikte) blev förskräckta. Grannen har ALDRIG gjort så tidigare, och jag betvivlar att det ens är tillåtet att göra så i ett radhusområde. Plus att det verkligen såg ut som att hela deras hus stod i lågor, det var inga vackra eller färggranna raketer som lyser upp himlen, utan bara... Tja, något jag för allt i världen inte fattar att man kan vilja slösa pengar på, ens om man är helt ovetande om riskerna och tycker att smällande är vackrare än musik att lyssna på!
Idag har det fyrats av raketer lite sporadiskt, men det har gått ganska bra. Hon reagerar, men får inte panik, och gräsmattan och villagatan är inte fullt lika läskiga som igår...
